Försatt i hjälplöst tillstånd?

Nu ska jag fundera lite över domen som håller på att orsaka storm i folkhemmet.

Den eventuella gruppvåldtäkten i Tumba.

Liksom i alla andra medier har vi på Sourze tagit ställning. Å ena sidan har vi feminister som pläderar för fällande domar. Några av dem är så upprörda att de vill tumma på beviskraven för att inte dessa svin ska få gå lösa. Jag kallar dem svin för en privat kvinnas funderingar behöver inte vara pk. Å andra sidan har vi en skara upprivna män som rasar och oroar sig för moderna häxjakter, slopade beviskrav i våra domstolar och rent av en feministisk sammansvärjning.

Båda sidorna har en sak gemensamt; de anser att detta är ett enkelt mål. Är det verkligen så?

Det är självklart att vårt samhälle betraktar sexuellt våld som ett mycket svårt brott och att det ger långa straff. Redan Birger Jarl engagerade sig i kvinnofriden även om han menade att den som blev kränkt var mannen, kvinnans laglige ägare.

Vi kan aldrig få tillbaka tid då kvinnor antingen var beskyddade i hemmets trygga vrå eller allmänna och rättslösa.

Hora/madonna syndromet finns inte mera, eller? Hundratusentals kvinnor går ut på krogen på helgerna. De klär upp sig och gör sig tilldragande. De dansar och flirtar och dricker alkohol. Mediamyten att det är gratis att våldta en berusad kvinna är just detta, en myt. Våldtäkt är alltid straffbart. Det är när vi börjar titta på begreppet "vanmakt" eller snarare "hjälplöst tillstånd" som problemen dyker upp. Hur yttrar detta sig och är det mätbart? Märks detta tydligt eller kan det förbises? De flesta unga i dag har nog druckit sig rejält berusade någon gång. Men är de då i ett hjälplöst tillstånd? Detta är en oerhört komplex fråga.

Åter till Tumba. Hur man än granskar domen så framträder bakom juristsvenskan bilden av några ganska otrevliga unga män. De är inte av den typen jag skulle vilja att min dotter gick ut med; dömda för småbrottslighet, strulputtar med kända missbruk. Deras kvinnosyn är skrämmande och kan bara delvis förstås av deras syrianska bakgrund.

Själva händelseförloppet torde vara allom bekant vid det här laget. Hur de tre; Adam, Bill och kompisen Carl följde Sara fingerade namn hem och hur det urartade. Den drivande av männen kallar jag för Adam. Han kände Sara lite från tidigare och bjöd på öl under kvällen. Han lovade skjutsa henne hem, vilket han och hans kamrater gorde.

Det finns en "förhistoria" om Adam och kompisen Bill. Något år tidigare har de båda blottat sig för Sara på hennes arbetsplats, vilket de erkänt. Nu är de trevliga och Sara flirtar med Adam. På vägen hem får Sara en kraftig blackout och minns sedan resten av natten glimtvis. De tre vännerna har upprepade samlag med Sara, orala och vaginala. Sedan ringer Adam efter en kompis, David, som ansluter. Han har samlag med den nu nästan sovande Sara. Då åker Adam iväg och hämtar ytterligare en kompis, Erik, som också han utnyttjar Sara. Hon själv minns här att någon sagt:
"Vad har ni gjort med henne: Hon verkar ju helt borta?"
Man undrar ju här hur det är möjligt att unga normalbegåvade män kan komma hem till en flicka, se henne ha sex med tre-fyra killar och inte fråga sig ifall detta känns helt ok? Ingen av de nyanlända ställer några frågor ifall Sara vill ha sex. De utsätter henne för ytterligare övergrepp, medan de skämtar med varandra och fotograferar övergreppen.

I rätten framkommer att en av pojkarna skäms. Äntligen, tänker man tills man läst varför David skäms. Han erkänner nu skamset att han endast onanerat bakom Saras rygg för att "han tyckte det var pinsamt att det skulle komma till kamraternas kännedom att han INTE haft sexuellt umgänge med Sara". Adam tycker "att det var ofräscht av SARA att ha oralt samlag med flera män under kort tid".
Erik beskriver Sara som "en nymfoman som gick omkring nerspermad i lägenheten". Kommentarer är nog överflödiga här?

Svea Hovrätt tror på Sara. De skriver ordagrannt:
"Det finns ingen anledning att betvivla att de minnesbilder av kvällen och natten som Sara kunnat redogöra för. Tilltro ska därför sättas till de uppgifter hon lämnat."

Sara själv minns att hon kände sig "drogad, ej vanligt berusad, tung i kroppen och avdomnad". Hon kunde således inte freda sig emot de många männen. Vi vet att hon hade över 2 promille alkohol och cannabis i blodet. Rätten fastslår att Sara varit försatt i hjälplöst tillstånd men att hon själv försatt sig i hjälplösheten.

Som kvinna och mamma till döttrar så mår man ganska illa av den här läsningen. Att själv ha utsatts för grov våldtäkt som ung flicka gör det lätt att indentifiera sig med Sara. Kanske allt för lätt? Här svallar känslorna. Rätten pekar på att man omöjligt kan bevisa uppsåt.

Ändå är det Sara som står inför rätta här. I allra högsta grad. Liksom alltid i dessa mål så är de förmodade förrövarna män. Ändå talas det hela tiden om kvinnan, det eventuella offret. Det är hennes liv man granskar, hennes sexuella historia man drar fram, hennes eventuella berusning eller vanmakt som nagelfars, även om den öppna fokuseringen på kläder och smink börjar försvinna.

Låt mig plädera för båda sidorna här.


För en fällande dom:

Männen blir inte utfrågade på samma sätt som Sara om sitt förflutna. Relevanta frågor hade varit att undersöka männens kvinnosyn och deras sexuella vanor.
- Har de ofta sex med sina flickvänner i grupper? Så ofta att det är rimligt för dem att tro att alla kvinnor tycker om detta?
- Kan någon partner vittna om dessa vanor?
- Brukar de stjäla ifrån kvinnorna de har sex med?
- Tror de verkligen att en kvinna vars sexpartner hotar att döda barnets keldjur vill fortsätta att ha sex?
- Tror de verkligen att en kvinna som blir hånad och fotad under akten fortfarande vill ha sex?
- Framför allt, tror någon att en kvinna som varit med om detta frivilligt skulle gå igenom allt detta som rättegången medför och kanske förlora bostad och arbete?


För en friande dom:

- Sara har själv bjudit med Adam, Bill och Carl hem.
- Hon har själv druckit alkoholen och rökt cannabis. Att två av männen döms för innehav är en sak. Att bevisa ifall någon av dem lagt någonting i Saras drink är omöjligt i efterhand.
- Sara kände till Adam och Bill. De hade ju blottat sig för henne tidigare. Dessutom har hon haft gruppsex med två kompisar till männen så de trodde kanske att hon gillade detta?
- Hon är en vuxen kvinna och måste rimligen veta att det kan vara riskabelt att dricka sig redlös tillsammans med tre främmande män.
- Hon ringer från bostaden till väninnan och berättar att hon har "tre kåta syrianer" med sig hem, utan att verka på något sätt upprörd.

Det märkliga i den här historien är att begreppet patalogiskt rus inte nämns. När någon drabbas av ett sådant och det är vanligt när man blandar alkohol med andra droger drabbas man av en total blackout men utåt sett så fungerar man ändå. Man kan alltså föra långa samtal, ringa folk osv men man minns det inte själv efteråt. Om Sara har drabbats av detta så kan männen rimligen inte märka det.


Där har vi vårt mål. Fälla eller fria?

Som kvinna blir man upprörd när man hör vad de här gossarna säger. Det är ju uppenbart att de saknar varje form av empati och heder. Men är de våldtäktsmän? Bortom allt rimligt tvivel heter det ju.

Sara kan ha varit redlöst berusad men ändå velat ha sex. Ingen kan i efterhand bevisa hur det ligger till. Många kvinnor och män gör saker när de dricker som de bittert ångrar efteråt. Om varje berusad kvinna i efterhand påstår sig varit försatt i "hjälplöst tillstånd" kan man undra hur det ska sluta eftersom ingen egentligen har sitt omdöme intakt efter en festkväll. Hur ska vi välja vem som ska åtalas?

Ska vi börja med att åtala de "fula fiskarna" som i detta fallet. Invandrargrabbar som strular runt, småknarkar och småstjäl och är allmänt läbbiga i sin kvinnosyn? Ska vi fria den trevlige grannen eller den framgångsrike studenten?

Kommer våldtäktslagen att bli en ny klasslag? Två nämndemän i Hovrätten var skiljaktiga. Varför? Ja, så här motiverar de sig:
"Adam och Bill och Carl måste ha förstått att ingen kvinna vid fullt förstånd under flera timmars tid frivilligt skulle underkasta sig sexuellt umgänge med så många olika män och i den omfattningen som Sara gjorde."

Hoppsan! Ingen kvinna skulle...
Det förekommer partnerbyte, gruppsex och andra sexuella aktiviteter som nämndemän i hovrätten kanske inte kan tänka sig men det förekommer i alla fall. Att fastslå i rätten vad en kvinna kan tänkas vilja och inte vilja ger obehagliga vibbar.

Mamma till en ung son, tänk dig följande:
Sonen går ut och festar med sin kompis. De blir berusade men träffar en tjej som bjuder med dem hem och det slutar med sex. Ingen av de tre har klara minnen av hur kvällen slutade men de vaknade nakna i sängen alla tre. Kvinnan ångrar sig och börjar tala om våldtäkt och pojkarna döms på hennes ord till 4-6 år för grov våldtäkt. En dom för det här brottet är hård och jag vågar påstå att den har konsekvenser för hela livet.

Vi måste helt enkelt ha beviskrav som är mycket höga när brotten är så grova. Till sexbrotten finns det sällan vittnen eller teknisk bevisning, eller som i det här fallet; de kan ingenting säga oss om graden av frivillighet.

I dag blir det fällande dom i ungefär åtta procent av de fall som anmäls. De flesta går inte ens till åtal. Men säg mig hur vi ska göra för att klara ut flera? Vi måste självklart protestera kraftfullt mot skitsnacket i en del rättegångar.

Ibland tror jag ingenting hänt sedan Maria-Pia Boethius skrev "Skylla sig själv" 1976. Bort med de gamla stofilerna.

Men handen på hjärtat, måste vi inte ha mycket höga beviskrav i en rättsstat? Just det här fallet är väldigt osäkert så låt oss få en prövning i högsta domstolen. Till att börja med.

Av Sunny Börjesson 15 nov 2003 22:07