Har offrets vanor betydelse?

Gamla Fru Andersson hejdar en polisbil utanför järnvägsstationen och pekar på Krille Alk som lullar framför gångtunneln:

- Han har bestulit mig på 100 kronor! säger hon.

Polisen haffar Krille och beslagtar hans plånbok. I denna återfinns mycket riktigt en 100-lapp som vid närmare undersökning visar sig ha Fru Anderssons fingeravtryck på sig.

Krille försvarar sig och säger: "Den fick jag av henne!". Poliserna tycker inte detta är en särskilt trovärdig förklaring och lämnar över honom till åklagare.

Det ser inte bra ut för Krille. Fallet är klart. Krille är en tjuv. Du håller väl med? Ingen skulle ge en tiggare en hel hundralapp bara så där.

Eller?

Under rättegången vittnar såväl Krilles kompisar som andra personer att Fru Andersson normalt faktiskt är väldigt generös och har upprepade gånger givit tiggare vid stationen en hundralapp per tillfälle. Fru Andersson bestrider inte detta utan håller med om att det har hon gjort.

Rannsaka nu dig själv: Ändrade du uppfattning om Krilles skuld efter det att du hörde talas om Fru Karlssons generositet? Ansåg du att Krilles berättelse helt plötsligt blev mer trovärdig än tidigare? Varför gjorde du det? Offrets vanor har ju ingen betydelse. Eller?

Av Michael Karnerfors 10 nov 2003 15:32