Sverige 2003: Oskyldiga isoleras i månader

"Människorna består av dömda och ännu inte dömda." Talesättet är giltigt framför allt i de mer än 1600 celler som häktade förvaras i. Som häktad betraktas man som oskyldig, men utsätts ändå för kränkningar, åtminstone i Europarådets antitortyrkommittés ögon.

Att bli häktad innebär att man mister kontakten med sitt vanliga liv. Man avskiljs från sin familj, sin make/maka, sina barn, sitt arbete, sina vänner. En dörr slår igen från allt som skänker trygghet och glädje. Efter några dagar som anhållen i polisens arrester slår en domstol fast att man kan låsas in, för att inte försvåra utredningen, eller för att förhindra fortsatt kriminalitet, eller… Nej skälen verkar inte vara så många, men åklagarnas påhittighet och tingsrätternas beredvillighet verkar vara desto större.

Ett uteslutande flertal drabbas dessutom av restriktioner, och vill det sig illa kan denna isolering vara årslång. Också i sådana fall verkar domstolarna gå i åklagares ledband, även om justitieministern Thomas Bodström i en tidning hävdat att detta beror på att försvars- advokaterna inte är tillräckligt aktiva. Och det bör han ju veta, som f.d. försvarsadvokat.

För en häktad med restriktioner återstår efter möten med utredande poliser vilket inte sker så ofta, advokaten, och personalen, bara häktesprästen och på en del häkten en besökare från Röda Korset. Dessutom har man rätt till en timslång vistelse i en rastgård, instängd i en bur med höga väggar och totalt utestängd från mänsklig gemenskap.

Att detta kan skada är självklart! För många häktade blir den rutinerade och professionella personalen de enda mänskliga dagliga kontakterna man har under lång tid. Det kanske verkar svårt att förstå att man hellre sitter i ett dåligt underhållet äldre häkte än i ett skinande nytt med toalett på rummet. Men till och med att "flagga på" och höra dörren öppnas för ett toalettbesök är ett avbrott i det monotona stirrandet på tomma väggar.

I en rapport denna sommar Council of Europe, CPT 2003-37 påpekas återigen från Antitortyrkommittén de alltför långa isoleringstiderna. Bristen på sysselsättning och gemensamma aktiviteter är andra kritiska synpunkter som kommittén lyfter fram, på samma sätt som i drygt 10 år har skett. Det finns också synpunkter på hälso- och sjukvård. Men det som borde granskas är hela systemet. De långsamma utredningarna, metoden att använda häktestiden och restriktionerna som påtryckningsmedel som ibland till och med uppfattas som hot av de häktade under förhören. Analys av orsakerna till häktningsbesluten. I det svenska rättssystemet är åklagarna ett frälse, oåtkomligt för kritik, mer rättfärdigt än Påven när han uttalar sig ex cathedra. Vem kritiserar t. ex. en åklagare som kräver häktning av Greenpeaceaktivister för att de inte skall kunna fly ur landet, undan rättvisans långa arm sic!!!!

I en situation där man till och med har dubbelbeläggning i vissa celler och där besöksrum och celler med spännbäddar används som vanliga häktesceller, och där häktade förvaras i veckor i helkaklade fylleceller med madrass på golvet över en golvbrunn, kräver åklagare att småförbrytare skall häktas för att de skall hindras göra nya brott! När de sedan döms till ett par månaders fängelse har de redan avtjänat merparten av straffet och släpps fria för att kanske redan samma natt i fyllan och villan slå in ett fönster och därmed vara på väg till häktet igen. Om nu polisen hinner med att ta emot anmälan och göra en utredning. Det borde finnas andra åtgärder mot deras "kriminalitet".

De som får betala priset är de som anklagas för grövre brott. De som oftast har en god social situation, som borde betraktas som oskyldiga tills domen fallit. De som månad efter månad isoleras. Det är kanske värst för dem som dessutom beskrivs ingående i pressen med material från läckande poliser, samtidigt som försvarsadvokaten beläggs med "yppandeförbud". Åtgärden yppandeförbud används snart i alla fall från snatterier och uppåt. Det har nästan blivit status att meddela denna rättsåtgärd. Det vore befriande att få läsa om den försvars- advokat som utmanar systemet genom att bryta mot ett onödigt yppandeförbud.

Varje år häktas tusentals personer i Sverige. Det finns förmodligen ingen statistik, på grund av att man betraktas som oskyldig, och att häktena också inrymmer redan dömda, de som överklagar, intagna under transport mellan olika anstalter osv. Några, namnkunniga eller på annat sätt kända kan vi läsa om som mottagare av höga skadeståndsersät-tningar, men merparten av de oskyldiga släpps ut till mardrömmar och en omöjlig kamp att på egen hand återupprätta sitt anseende igen och förhoppningsvis kunna läka de själsliga sår och psykiska skador som häktestiden skapat.

I rättsstaten Sverige är häktesinstitutet en ren röta som kan förstöra oskyldiga människor.

Av Kjell Mazetti 07 nov 2003 16:20