Livet, ett fängelse

Citat inledning; Janis Joplin, Bobby McGee

Begreppet frihet är något som jag tycker är oerhört intressant. Eftersom jag drömmer om friheten. Det finns bara en liten hake, vad är egentligen frihet. Har det någonsin existerat, kommer det någonsin kunna existera? Jag tror tyvärr inte det. En total frihet är omöjlig, för det skulle innebära en både mental frihet att man är fri från egna hämningar och förutfattade meningar, man tillåter sig själv att tänka vad som helst och en fysisk frihet, där det praktiska med lagar och samhällsstrukturer kommer in i bilden. Några av de viktigaste punkterna för vår icke-frihet är:
Samhällsklasser
Avsaknaden av jämlikhet
Brist på empati
Representativ demokrati
Gamla tankemönster som etsat sig fast i våra hjärnor

Jag är visserligen väldigt frihetlig av mig men jag vill klargöra att jag inte tycker att det vore en särskilt bra idé att skrota den representativa demokratin nu. Det har hänt för mycket i vår historia för att ett helt fritt samhälle idag skulle kunna fungera. Människor har formats efter existensen av maktstrukturer och framförallt har systemet skapat behovet av lagar. Med hjälp av förtryck, sociala orättvisor och girighet har brottsligheten fötts. Den är en produkt av den form av system som alltid funnits i vårt samhälle hierarkistiska.

Våra värderingar är för snedvridna för det perfekta samhället. För att vi ska kunna ta vara på att leva i frihet och för att kunna leva i frihet överhuvudtaget måste vi värdera levande varelser högre än allt annat. Känslorna måste få mer plats än hjärnan. Av denna tes dras slutsatsen: pengar kan inte existera i detta fria samhälle. De bidrar till att bryta ner medmänskliga värderingar. Pengarna formar också en rad olika sorters maktstrukturer. Det skulle vara en radikal förändring. Det är den enda vägen mot den frihet jag skriver om.

Det jag uppfattar som frihet är en tillvaro där ingenting styrs av något och inget tvång existerar. Motsatsen till hieraki. Anarki.

Så länge våld figurerar i världen kan aldrig anarkin existera. Våld förtrycker, det är ett maktutövande, därmed mot principen för frihet. Jämlikheten är också extremt viktigt för att möjliggöra frihetens existens. Utan denna kommer det finnas klassindelningar och könsdiskriminering som tvingar fram olika människors sätt att leva. Klasser skapar olika förutsättningar och detta blir till en form av maktstruktur i mina ögon. Alltså omöjligt i en anarkistisk värld.

Men om då världen befrias från alla former av konkret makt så återstår det ändå ett problem. De mentala hakarna. Frihetsbegränsningarna i våra egna huvuden. Är det möjligt att ha en fri tankeverksamhet som kan sväva ut alla möjliga och omöjliga banor? En av de största av dessa mentala spärrar har med livet versus döden att göra. Detta behandlar Shakespeare i Hamlet. Många människor stannar kvar i livet endast av rädslan för det okända i döden. Enligt Shakespeare skulle fler begå självmord om de visste vad som väntade dem efter döden. Fegisar fortsätter plågas i jordelivet. Nu tror jag inte att det är riktigt så enkelt, det tror jag inte att Shakespeare trodde heller. Men kan det vara så att vi är fångar i våra liv? Vi känner oss tvingade att leva, i rädsla för något okänt.

Forts. följer

Av Ylva Kvamme 07 nov 2003 11:26