Självmord!

Det är förbjudet att tala om det men vi ser det, hör om det och läser om det varje dag. Jag har tänkt det, gjort det men tack och lov inte lyckats. Men jag har vänner som lyckats med det och som jag saknar oerhört mycket.

I dag kan jag se den egoistiska handling som ligger bakom, men jag kan också mycket väl förstå den stora maktlöshet man kan känna, som får en att tänka på det.

Jag kommer ihåg när jag hade det som mörkast och tänkte att det var den ända lösningen, att jag inte förtjänade denna värld och att den inte förtjänade mig. Jag kommer ihåg precis hur det var att vara på det där mörka stället som drog mig mot avgrunden och jag kommer ihåg den dagen då jag släppte alla spärrar och jag kommer ihåg när en person som jag älskar hittade mig, tack och lov för det.

Idag är jag en totalt annorlunda person, ingen skulle kunnat ana att jag hade denna mörka avgrund under mina fötter för jag höll den så hemlig. Jag är i dag inget offer och vill definitivt inte bli betraktad som ett. Jag önskar att man på något sätt kunde se innan det är försent.

Jag har vänner som verkligen inte kan sätta sig in i hur det är att må så dåligt att man vill ta sitt liv. För dem har det alltid gått att fixa. Man blir ju glad till slut. Tänk om det vore så enkelt men världen är inte svart och vit.

Människor som alltid är glada kanske inte alltid visar helt hur det är och människor som alltid är tysta vill kanske inte vara till något besvär.

Av Karin Hell 30 okt 2003 23:46