Tänk Glasnost!

Låt mig genast erkänna att jag har och alltid har haft extremt dåligt lokalsinne. Det var därför med viss befogad oro mina båda exmän ställde sig tvekande när jag erbjöd mig att guida dem själv under våra tio dagar i Moskva.
- Vi kanske kan följa med på några guidade stadsturer, föreslog tvåan.
- På engelska, tillade ettan längtansfullt.
- Min bok är på svenska, deklarerade jag överlägset och fortsatte självsäkert:
- En stad med en sådan fantastisk tunnelbana kan man ju bara inte komma vilse i. Dessutom har jag varit här förut!
- De gångerna åkte du ju i gruppresa,invände tvåan.
- Enbart på grund av visumbyråkratin.
- Nu ska ni tänka Glasnost pojkar!

Jag fick förstås som jag ville. Sanningen att säga så får jag ofta det,i fall de inte har hunnit snacka ihop sig.
Tunnelbanan hade en liten sidonedgång mitt emot Alexander-parken... bara runt hörnet på vårt hotell,som lämpligt nog hette Hotell Moskva. Ingen risk att glömma det åtminstonde.

I nedgången vecklade jag upp min tunnelbanekarta och såg att den var på "vårt" alfabet.

Inte "deras." Det är en avsevärd skillnad, det! För att garanterat komma av vid rätt hållplats på hemvägen så stannade jag till, tog upp mitt lilla minnesblock, och skrev prydligt ner det ryska namnet på tunnelbanestationen på det främmande alfabetet. Nu var jag helgarderad.

Dagens utflyckt tog oss till den berömda Fågelmarknaden,och eftersom Moskva är en så enormt stor stad i betydelsen vidsträckt så blev det många och långa tunnelbaneresor med flera byten. De större hållplatserna var mycket riktigt ganska lätta att hitta.

Tunnelbanas äldre stationer är för övrigt värda en resa helt och hållet för sin egen skull.

De är små museum var och en. Så var det dags att avrunda dagen hemma på hotellet. Trötta och dammiga skakade vi nöjda hemåt, och när jag tyckte att vi åkt tillräckligt långt ställde jag mig vid dörrarna med mitt lilla block. Här var det nu:

Rätt namn med pil upp mot parken!

Jag nickade åt exen och vi följde strömmen av människor upp mot torget. Torget, ja. Det såg lite annorlunda ut nu!
- Vi måste ha gått av på andra sidan parken, avgjorde jag och beordrade en promenad runt omkring, så att vi skulle stöta på vårat hotell.
Det gjorde vi nu inte, och när även Alexanderparken var försvunnen började det gå upp för mig att någonting var fel. Jag försökte hejda några förbirusande fotgängare och visa på min lilla lapp,men antingen hade de inte ens tid att stanna upp... eller oxå såg de totalt oförstående ut.

Tillbaka till tunnelbaneskylten. Jodå, varje bokstav stämde, liksom pilen upp mot torget.

Vid det här laget började vi alla bli ordentligt trötta, hungriga och griniga. Det var exet ett som sade det förlösande ordet först:
- Taxi!
En kort mardrömsresa i sick-sack över de tio filerna:
En tvärnit, och vi befann oss utanför vår hotellentre.

Medan exen betalade bilen och samlade i hop väskorna stegade jag fram till en av de beväpnade dörrvakterna med min lilla lapp.På engelska försökte jag ta reda på ifall det fanns två torg med samma namn?

Han tittade på min lapp,så tittade han upp på mig och smålog. Sedan tog han till orda på sin bästa turistengelska och förklarade för mig att jodå:
Det där lilla ordet stod nog på ganska många ställen i stan.

Ja ni har kanske redan förstått?
Namnet, som jag så omsorgsfullt präntat ner i min lilla bok,betydde helt enkelt "utgång"på ryska!
Ni kan säkert föreställa er exens skadeglada komentarer, och sedan dess har de myntat ett uttryck här hemma som de svänger sig med i tid och otid. I synnerhet före resor:

"Låt aldrig morsan guida er... hon försvinner genom första bästa utgång!"

Av Sunny Börjesson 28 okt 2003 17:51