Tupac Shakur, Colombia och problem

Jag tycker ofta att politikerna i det här landet och de flesta andra länder gör för lite. Det skulle behövas mer drastiska åtgärder när de försöker förändra något. Något jag ofta stör mig på är deras sätt att åtgärda problem. De börjar i fel ände. För att bli av med ett problem, som t.ex droger eller långtidssjukskrivningar, så måste man göra något åt orsaken. Tyvärr är det mer vanligt att de försöker göra något åt själva problemet som orsaken skapat, som att t.ex införskaffa en till karensdag m och kds vilja, ej genomförd. Ett annat väldigt aktuellt exempel är psykvården. Den behöver verkligen förbättras avsevärt, från att producera psykiska problem till att reducera dem. Men vi får inte glömma bort att det är ännu viktigare att undersöka varför folk får psykiska skador, kanske kan man göra något åt det också.

Det finns ännu större exempel på det här problemet som jag tyvärr inte vet orsaken till. I förra veckan såg jag ett program på SVT om hiphop-kulturen i Colombia. Killarna som var med i dokumentären snackade en hel del om regeringens sätt att tackla landets problem. De för ett krig mot narkotikan* istället för att satsa på en fredlig lösning med FARC och därefter kunna skapa en ekonomisk trygghet i landet, minska arbetslösheten och därmed lättare kunna göra något åt problemet med narkotikaodlingarna. Allt det här handlar om att kunna se orsak och verkan, man måste se helheten av ett problem för att kunna lösa det.

Idag när jag lyssnade på en gammal Tupac Shakur låt, "Changes", upptäckte jag att han rappade om samma sak som de colombianska rapparna. Ett stycke i den här låten säger så tydligt det som jag försöker skriva om.
"Its war on the streets & the war in the Middle East. Instead of war on poverty they got a war on drugs, so the police can bother me, and I aint never did a crime I aint have to do"

Jag har en tanke om orsaken till problemet med politikernas sätt att lösa problem. Om man skulle börja rota i grunden till problem skulle det bli lite som att börja peta i något ruttet. Massa hemska saker skulle komma upp till ytan. Det känns på kort sikt tryggare att slipa på ytan. Det sorgliga är att det är så jävla onödigt. Vi kan hålla på och slipa på den där ytan hur mycket som helst men i längden kommer ingenting bli bättre för det. Precis som när ett hus är vattenskadat. Det hjälper inte att lägga in nya golv och tapetsera om. Problemen kommer tillbaka om man inte vågar börja rota i orsakerna. Det kan vara smärtsamt att behöva göra många stora förändringar i samhället på en gång. Det kan kännas tungt att renovera hela det där huset också, men när man ser slutresultatet så är det så himla mycket bättre och man vet att man har tjänat långsiktigt på att göra något åt det hela.

*De som snackade om kriget i den här dokumentären var av den tron att det inte alls är ett krig om narkotikan utan ett krig om jord. När mark är "vunnen" säljs den ut till andra länder. "Jord är rikedom" som en av killarna sa.

PS. Anledningen till att jag ömsom skriver om dem, politikerna, och ömsom vi och man är att jag tycker att i grund och botten har alla ansvaret för vår planet. Ibland väljer jag att skriva om dem för att jag själv inte är myndig än, men visst har jag ansvar och kan påverka ändå så jag vet inte riktigt. DS

Av Ylva Kvamme 05 okt 2003 12:20