Sviken tillit

Vi har makt över dem.
De kan inte annat
än stanna där vi bestämmer
att de ska vara, leva.
Vissa får aldrig känna
solen mot sin hud.
Andra kan inte ens
sträcka ut sig i sin
fulla längd.
För vi har valt
att det ska vara
så.
Det blir mer
ekonomiskt
då.
Stora blanka ögon
lyser tillit.
Svek.
Sviken tillit.
Hur kan vi?
Ett liv i
fångenskap.
Ett fängelsestraff utan
rättegång.
En dödsdom.
Dömd på förhand.
Det blir mer
ekonomiskt
så.
För vår skull.
Ett oändligt svek.
Hur kan vi?

Omkring 85 miljoner djur föds varje år upp i Sverige, för att dödas och bli mat åt människor som egentligen skulle kunna äta annat. Äta något som inte har ett liv. I uppfödningen av djuren i Sverige ingår, rutinmässigt, grymma övergrepp. Grisar kastreras utan bedövning. Hönor hålls i så små utrymmen att de inte ens kan sträcka på vingarna. Kalvar tas från sina skrikande komammor så fort de fötts. Som om korna bara vore kalv- och mjölkproducerande maskiner. Som om djuren bara vore maskiner. Djuren har inga andra än oss att lita på vad gäller deras väl och ve. Så länge vi håller dem fångna är de helt utlämnade till oss. Men de allra flesta väljer att svika. Svika de svaga som inte kan slåss för sig själva. Så lågt, så fegt!

Av Liv Linder 03 okt 2003 13:44