Liberalismen och psykvården

Frihet är nyckelbegreppet i liberal retorik och ideologi. Den frihet som manifesteras i retoriken är dock väsensskild från den frihet som ligger till grund för liberalernas ideologi, och detta förhållande kan få ibland groteska praktiska konsekvenser. Ett sådant exempel är nedskärningen av antalet vårdplatser för psykiskt sjuka.

Den liberala politiska ideologin grundas på en tanke om ekonomisk frihet, det vill säga en frihet att utan andras inblandning få sköta sina egna ekonomiska förehavanden, och om man så vill och förmår, berika sig själv, till och med på andras bekostnad. Denna syn grundar sig på en tilltro till det marknadsekonomiska systemets förträfflighet som närmar sig det religiösa planet. Den store skotske ekonomiske teoretikern Adam Smith talade om en "osynlig hand" som i slutändan skulle ställa allting till rätta.

Om man vill tro liberalerna om gott, vilket vi naturligtvis vill, eftersom vi är välvilliga och öppensinnade människor, så måste vi naturligtvis tro att de hyser en innerlig tilltro till denna kraft som i slutändan sköter fördelningen av resurserna, bara man avskaffar alla regleringar. Är vi däremot misstänksamma kan vi förmoda att bakom en viss del av retoriken skymtar sluga människor som ser en möjlighet till egen vinning på en avreglerad marknad, och som inte alls bryr sig om de som drar nitlotterna i det ekonomiska lotteri som därmed utvecklas. Oavsett vilket deras motiv vara månde så är det dock en väsentlig skillnad mellan denna typ av ekonomiska frihet och vad man skulle kunna kalla för individuell frihet, två saker som tyvärr oftast blandas ihop i den liberala retoriken.

Individuell frihet innebär att varje individ är fri att utvecklas och förverkliga sig själv utifrån sina egna förutsättningar. Den definitionen skulle nog även de flesta mest inbitna liberaler hålla med mig om. Att denna individuella frihet skulle gå stick i stäv med deras ekonomiska doktrin skulle vi nog vara mindre ense om.

Men saken är den att total ekonomisk frihet, utan gemensamma, kontrollerande institutioner och regleringar, ofelbart kommer att gynna vissa individer, sådana som är lagda och motiverade att tävla i det ekonomiska spelet. Nu är ju gudskelov inte alla människor sådana, även om liberalerna gärna tror det, och vi är dessutom väldigt olika till vår karaktär och till våra önskemål.

Ett väldigt tydligt exempel på sådana som inte gynnas av den liberala friheten är de psykiskt sjuka som inte är i stånd att ta hand om sig själva och därför är i behov av ständig vård och stöd från kunniga människor, för att kunna må bra, och därigenom förverkliga sig själva utifrån sina speciella förutsättningar. En stor del av dessa är numera drabbade av de liberala föreställningar som nuförtiden genomströmmar samtliga stora politiska partier. Till dessa hör tanken om att de psykiskt sjuka, som tidigare vårdats på institutioner, ska få bo för sig själva i egna hem. Att sköta om dessa sjuka, i hemmet som tanken är har väldigt få kommuner ekonomiska resurser till. Trots detta slussas de ut från institutionerna och antalet vårdplatser skärs ner.

En läkare sa nyligen på teve att vi har bättre förutsättningar i form av kunskap och metoder idag än någonsin tidigare för att vårda de psykiskt sjuka, ändå har vi aldrig haft så få vårdplatser. Istället för att ge de sjuka en plats på en modern institution låter vi nu många av de psykiskt sjuka ute på gatorna som hemlösa. Många missbrukar narkotika, andra hemfaller åt våldsdåd, och tillsammans kostar de samhället oerhörda summor. Summor som kanske kunnat undvikas om man hade vårdat dem istället. Nedrustningen av den svenska psykvården är ett tydligt exempel på hur den liberala frihetskulten slagit bakut, av den enkla anledningen att de liberala frihetsförkunnarna inte själva kan definiera frihetsbegreppet.

Av Lars Johansson 02 okt 2003 12:13