Den förbannade normaliteten

Arbetstiderna är ett exempel. När Sverige var ett jordbruksland var det nödvändigt att stiga upp tidigt. Bönderna kunde inte gärna jobba i mörker. Nu har tiderna förändrats. Man kan till exempel arbeta vid datorn även när det är mörkt ute. Jo, det är sant. Men nu har det råkat bli normalt att börja tidigt på morgonen.

Många är därför trötta och stressade. Många längtar efter sovmorgonar. Men de måste anpassa sig till normaliteten. Vad de än har för arbetsuppgifter måste de befinna sig på kontoret klockan åtta. Eller nio. Eller ännu tidigare. Det finns till och med många som av princip stiger upp tidigt på morgonen. Även när de har semester. De är som vanligt trötta, men huvudsaken är att de inte ligger och sover "på dagarna" sover man fram till 10-11 sover man "på dagen".

Några av de personer som stiger upp tidigt - även när de är lediga - gör ingenting. De stiger upp kl 7 och halvsover vid TV:n hela förmiddagen. Och tycker illa om andra som stiger upp framåt lunchtid. Ibland när jag är ledig stannar jag uppe till tre eller fyra och läser och skriver. Eller någonting annat. Jag får ibland mycket uträttat. Men när jag sedan stiger upp vid elva tror en och annan att jag ingenting gör jag sover bort "dagarna", ni vet.

Ett annat exempel på hur den förbannade normaliteten ställer till problem är familjefrågorna. Jag har sluppit det själv, men hört talas om många andra som råkat ut för detta. De som inte har familj och barn får nästan alltid jobba över. Den förbannade normaliteten ställer till problem igen. Att spela TV-spel, läsa en bok eller dricka öl är ett skäl så gott som något för att slippa jobba över. De som inte är normala, så att säga, har lika mycket att göra. Ofta mycket - enligt dem - viktigare saker än att byta blöjor.

Vem bestämmer vad som är normalt? Varför måste barn som inte är "som andra" skickas till kuratorn? Hur lyckas vi etablera så dumma normer? Jag föreslår att vi avskaffar normaliteten. Man kunde till exempel förbjuda uttryck som "att vara som andra". Från och med nu finns det ingenting som är normalt. Jo, kanske att sova på morgonen och vara singel.

Av Henrik Hermansson 28 sep 2003 17:38