Trygg förvissning

Nyss var jag ofödd.
Ett litet kräk
i någon annans oro bars jag
vaggades så märkligt och försiktigt
av ovana föräldradrömmar.
Någon stod där bortom mig
med mild förvåning undrade
vem hon var, den lilla,
den okända där inne.
Så klev jag ut. Så trygg i min förvissning
att mitt första leende skulle förändra världen.
I alla fall för dessa två,
länge sedan födda.

Av Klara Öberg 26 sep 2003 22:37