Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Poesihörnan 1: Poesi och vers

Några grundbegrepp. Lugnt och fint!

----------------------------Brasklappen---------------------------

Naseer Alkhouri skrev poesiparodin "Noll poeter" på denna sajt och ondgjorde sig i den över, som han tyckte, oläsbara texter utan skrivregler.
Sedan skrev Christobal Engström Duran "Vad är poesi" där han gav sitt, som jag tycker utmärkta, svar på frågan han själv ställer. Länkar till båda texterna finns i slutet av artikeln.

Nu kommer Löwendahl och yttrar sig om poesi. Varför det? Det var så här: Jag skulle skriva "Skrivarböcker, del 5" och läste därför Tom Hedlunds "Att förstå lyrik". Men den var knepig. Så knepig att jag fick lov att läsa "Allmän och svensk metrik" av Christian Wåhlin för att förstå den. Wåhlins bok var bra men inte helt lätt den heller. Faktum var att jag var tvungen att slå upp en hel del i Alf Henrikssons "Verskonstens ABC" för att förstå Wåhlins bok.

Sedan försökte jag igen med Hedlunds bok. Nu fattade jag lite bättre. Jag påbörjade en recension. Läste igenom vad jag skrivit: en fungerande recension men svårbegriplig.

Slutsats: jag skriver lite om det som var det viktiga i nämnda böcker, i några separata artiklar, innan jag recenserar Hedlunds bok. Annars blir det för tungrott för de läsare som är ovana vid poesi, lyrik och sådant. Därav denna nya lilla artikelserie: "Poesihörnan".

----------------------------Själva artikeln-------------------------

Dagens ämnen/grundbegrepp är "poesi" och "vers". Utredningen av dessa begrepp börjar nu:

Vad är poesi? Enligt Tom Hedlund: "…all litteratur på vers är poesi…". Vi måste uppenbart gå in på det andra ämnet, vers, för att kunna förstå det första. Vad menas då med vers? Hedlund svarar inte på det. Men det gör Wåhlin: "vers, dels detsamma som versrad, dels samlingsbegrepp för versindelad text, poesi…". OK. Nu är det så att både Hedlund och Wåhlin glömmer bort att tala om vad en "versrad" är. Så då gör jag det i stället: En versrad är en textrad som har avbrutits innan den fysiska platsen på raden är slut.

Nu behöver vi veta varför en poet använder verser/versrader, och inte bara skriver på tills raden tar slut, som jag gör just nu. Wåhlin igen: " Vers är text indelad i versrader verser och det är metriken som talar om hur och varför man gör denna indelning". OK. Men vad menas då med "metrik"? Wåhlin igen: "Metrik är den lära eller vetenskap som beskriver versens beståndsdelar och funktionssätt".

Nu tror ni kanske att jag driver med er och Hedlund. Och Wåhlin. Men faktiskt inte. Det är ÄR svårt att greppa det här med vers och poesi och metrik. Vi lämnar av utrymmesskäl metriken till ett annat tillfälle, och använder i stället ett praktiskt exempel för att försöka komma till klarhet om "vers" och "versrad" och "poesi".

Strindberg, första dikten ur "Indiansommar":

Från sjukrummets kloraldoftande kuddar,
mörknade av kvävda suckar
och hittills ohörda hädelser;
från nattduksbordet,
belamrat av medikamentflaskor,
bönböcker och Heine,
jag stapplade ut på balkongen
för att se på havet.

Ovanstående är poesi om vi får tro Hedlund. "…all litteratur på vers är poesi…" och det tycker jag att vi ska göra. Texten är ju helt klart på vers. Det vill säga raderna är avdelade på ett sätt som inte skulle gjorts i en prosatext. Omskriven till prosa skulle dikten för övrigt se ut så här:

Från sjukrummets kloraldoftande kuddar, mörknade av kvävda suckar och hittills ohörda hädelser; från nattduksbordet, belamrat av medikamentflaskor, bönböcker och Heine, jag stapplade ut på balkongen för att se på havet.

Känns inte riktigt bra, eller hur? Det är lätt att fatta att det är någon sorts vits med att Strindberg skrivit texten "på vers" och inte "på prosa". Men vad är vitsen? Wåhlin igen: "I versformen ingår radindelningen som ett konstnärligt verkningsmedel…" OK. Men vadå: "konstnärligt verkningsmedel"?

Det finns två svar på det. Poesi alltså text i versform är tänkt att läsas högt! Även om man läser poesi tyst bör man läsa den som om man läste den högt. Det vill säga, vid varje radslut gör man en liten paus eller cesur. Varför? För att framhålla antingen det sista ordet i raden eller det första i nästa rad. Det beror på sammanhanget.

Det var alltså ena skälet till att poeten delar in sin text i "verser". Det andra skälet är följande: Poeten eftersträvar ett förkortat, förtätat språk. Jämfört med prosans språk. Ett språk som vill förmedla en stämning, en känsla, en attityd. En bild eller några bilder. Eller kanske en fundering. Något åt det hållet. Denna förtätning åstadkoms, bland annat, med hjälp av radbrytning.

I och med detta inbillar jag mig att vi hjälpligt rett ut det här med "poesi" och "vers".

Vi rundar av med ett kort exempel på hur en poet, på ett ovanligt uppenbart sätt, använder versindelning radindelning för att "ordna med paus" på vissa ställen. Detta så att varje, liksom högt utropade, rad ska få den rätta kraften. Ur en dikt av Artur Lundkvist:

Jag vill skrika ut livets fröjd och skratta med en stark käft.
Jag vill ragla rusig, drucken av livsfröjdens överflöd.
Jag vill sjunga höga visor i tider då skörden är god och hjärtana överfulla.

----------------------------Länkarna------------------------------

Naseer Alkhouri, "Noll Poeter":
Länk: sourze.se

Christobal Engström Duran, "Vad är poesi":
Länk: sourze.se