Mordet på Anna Lindh förlamar

Vi var inte nära vänner men har följts åt inom politiken många år. Hennes man känner jag väl. Vi satt i riksdagens socialutskott tillsammans under flera intensiva år, innan jag blev partiledare. Under gemensamma resor, studiebesök och konferenser kommer man varandra nära. Delar inte bara åsikter ibland utan också tankar och bestyr om vardagen, med familj och barn.

Som partiledare har jag naturligtvis träffat Anna Lindh många, många gånger, både i politiska överläggningar och i representativa sammanhang. Inte alltid har vi tyckt lika, särskilt inte under senare år Afghanistan, Irak, urholkningen av Sveriges neutralitet och alliansfrihet,
EMU-folkomröstningen men jag har alltid uppskattat hennes sätt. Det öppna, omedelbara, rättframma och okomplicerade. Och jag har alltid sagt det till henne.

Men mordet är mer än saknaden av en god människa. Mordet är ett intrång, ett övergrepp, också på mig. Som kvinna, som offentlig person, som politiker med exponerade och kontroversiella, för en del t.o.m. provocerande, åsikter. Också mitt livsutrymme krymper. Samma kväll som överfallet blivit kännt, men innan vi visste hur illa det var, stod jag på en tom perrong i Katrineholm. Jag hade haft EMU-möten och debatter hela dagen och skulle nu tillbaka till Stockholm. En vänlig äldre man tågpersonal kom fram och frågade "Ska du verkligen stå här, alldeles ensam?" Sedan gjorde han mig sällskap till tåget kom. Lite senare ringer min dotter för att försäkra sig om att allt är lugnt och själv inser jag att jag ska ringa min mamma. Min son skickar SMS med samma innebörd, dvs oro. Nästa dag, när också uppgiften om att Anna Lindh avlidit, kommit, ringer och SMS:ar flera av mina nära vänner och medarbetare. Oron sprider sig och rädslan kryper in under skinnet. Kommande dagars torgmöten och debatter ställs in. Istället blir det TV:s studior och soffor. Först sorg och vrede över mordet, sedan behärskad glädje över valresultatet i folkomröstningen.

Känslorna kolliderar med varandra. Det ena tar ut det andra. Kvar blir noll. Avstängd. Men ändå utsatt och sårbar. Politikens pris och säkerhetspolisens könsblindhet är givna frågor i den kommande debatten.

Av Gudrun Schyman 21 sep 2003 00:20