Hon såg ner mot vägen

Hon såg ner mot vägen. Hon stod på trappen och det blåste kallt om hennes smala ben.

Hon väntade. Väntade på det viktigaste i hennes liv. Det rörde sej inne i huset, det slamrade som av kastrullock eller något annat av metall. Det luktade mat, god mat. Hon kunde se för sin inre syn hur mormor höll på att laga maten därinne. Hennes runda kunder som hon liksom drog in när hon skulle blåsa på innehållet på skeden för att smaka. Hon mumsade en stund. Det var magiskt, mormors matlagning. Tänk att hon kunde lista ut vad som skulle vara i maten bara genom att smaka. Elina ville lära sej det där. Hon fick också smaka ibland och det var viktigt det där med att blåsa på skeden först annars kunde det bränna så det gjorde ont uppe i gommen.

Elinas vita hår fladdrade i vinden. Hon såg ner mot landsvägen igen. Där kom den.
- Mormor, skynda dej, han är här nu.
Hon sprang iväg på den lilla vägen. Staket vette åt båda håll, det ena åt Herbert det andra åt Rahms. Hon rundade kurvan och Mormor kom ut på trappen och såg bara det ljusa huvudet guppa iväg strax nedanför staketkanten. Hon suckade. Där nere såg hon den gula bilen. Hon drog på sej en jacka och började gå efter Elina. När hon äntligen närmade sej den gula postbilen så körde han iväg. Han vinkade som vanligt genom rutan. Hans breda fryntliga ansikte såg som vanligt snällt och godmodigt ut. Han körde en sväng upp till höger och kom sedan tillbaka. Han tutade vänligt och Elina vinkade med sin lilla hand.
- Inget brev idag heller mormor. När ska mamma skriva?
- Hon har nog mycket att göra på sitt jobb, tror du inte det?
Elina svarade inte utan hon sparkade på en sten så att den flög in i skogen. Hon lämnade över posten och tidningen till mormor. Elinas axlar var smala och såg så sårbara ut. Mormor sträckte fram handen för att ta Elinas hand. Den lilla flickan lade sin hand i mormors och tittade upp i hennes ögon. De var alldeles blå och helt klara. Flickans lilla mun darrade lite men försökte le ändå. Mormors hand kramade Elina. De gick några steg i tystnad.
- Titta Mormor. En ekorrunge. Elina släppte mormors hand och sprang iväg.
Mormor gick uppför vägen och en liten ekorre kilade uppför en tallstam. Den kikade ner på Elina. - Den såg mej, viskade Elina för sej själv. Hon studsade med hoppsasteg tillbaka till huset.

Av Maria Flink 19 sep 2003 09:06