Vad är Europa-tanken?

Svenskarna har inte tagit till sig Europa-tanken. Så förklarar flera av ja-sidans företrädare det rungande nejet. Folket i norr har aldrig sett sig som en del av Europa, sägs det, och visst spelar vårt geografiska läge en viss roll. Vi är ju fysiskt skilda från "kontinenten", på liknande sätt som öriket Storbritannien. EU startade just på "kontinenten" - Tyskland och Frankrike - och det hade till en början inte så mycket med mer perifera länder att göra.

Jag antar att "Europa-tanken" kan översättas med drömmen om ett enat Europa, den förr så krigiska kontinenten. Att sluta kriga är en god tanke. Att ena en hel kontinent kan också vara en fin idé, men är inte lika självklart något gott och eftersträvansvärt. Att bygga projektet på en diffus Europa-identitet som alla länder förväntas bejaka är en farlig väg, för det innebär att ett visst sätt att tänka premieras till den grad att andra tankesätt inte ryms. EU-tåget, ett silvrigt X2000 snarare än ett tuffande ånglok, rusar fram längs den utlagda banan. Länder med avvikande mening får kämpa sig fram till undantag och säger de blankt nej är det som en okynnesdragning i nödbromsen. Medpassagerarna stirrar irriterat på sabotören. Inget får hindra Utvecklingen.

Det är som om det vore viktigare att samarbetet utvecklas än hur det utvecklas, som om enheten är överordnad enhetens villkor. Men i själva verket är det bara "Europa-tanken" som räknas, och nu inte bara som fredsdröm utan som plan för en potentiell supermakt och ersättare av nationalstaten. Allt byggt på den geografiska abstraktionen Europa, en belevad herre som insupit det bästa från Aten, Rom och Jerusalem, och presenterar sig som framtidens ledargestalt. Det är viktigt att han är hel och ren. Inga lösa kroppsdelar. Inga spastiska grimaser. Rättning i ledet.

Om Sverige efter gårdagens nej är en pinsam grimas i det perfekta EU-ansiktet ser jag det som ett sundhetstecken. Från vår isolerade halvö kan vi kanske betrakta "Europa-tanken" med en hälsosam distans och samtidigt säga till våra syskon på "kontinenten" att visst, vi känner samhörighet och vill samarbeta med er. Men vi sväljer inte allt med hull och hår. Vi vill tänka fritt om Europa. Vi köper inte "den enda vägens europeiska politik".

Om detta inte möts med respekt av den belevade herren är det inte konstigt om EU skrämmer.

Av Mattias Agnesund 15 sep 2003 16:04