Yttersta andetag

Rösterna ekar formlöst under dimmornas höjder
inom vintergatans porlande sluttningar

Växer gror frodas

viskande ögonblickas tystnad

Utom flammande skepnadernas toppar
snubblar dagen snubblar natten

Färgar själsligt inre då vågorna knyter sig samman
o flagnar vid beröringens yttersta andetag

Super in brisarna i tron på effekterna av smältande krafter
utan tusenfalt av meningarnas slöjor

Tystnar.



© Synnöve Persson

Av Synnöve Persson 10 sep 2003 10:42