Ekonomi eller demokrati

Det är möjligt att EMU kommer att medföra positiva effekter för den svenska ekonomin. Det kan vi inte veta, men det är möjligt att det är så. Efter ett eventuellt ja till EMU följer nämligen en förhandling där utfallet kan bli mer eller mindre fördelaktigt för Sveriges del. Även om det skulle bli det vet vi emellertid inte riktigt hur genomgripande konsekvenserna skulle bli. Trots denna osäkerhet är det kring frågan hur vår ekonomi kommer att påverkas som hela EMU-debatten tycks kretsa. Vid sidan om den obligatoriska smutskastningen av motståndarsidan förstås, vilken tyvärr dock alltför ofta tycks ta överhanden eftersom bägge sidor verkar ha så ont om argument. Det märkliga med fokuseringen på ekonomin är att det finns även andra, minst lika viktiga frågor att ta hänsyn till när man ska ta ställning för eller emot ett Svenskt medlemskap i EMU.

Att den svenska ekonomin till stora delar kommer att regleras av den europeiska centralbanken, vars verksamhet vi inte kan påverka och som vi inte heller har någon insyn i tycker jag är avskräckande nog. Att en stor del av de viktiga ekonomiska besluten kommer att fattas av icke demokratiskt tillsatta tjänstemän över huvudet på våra politiker är ännu mer skrämmande. Detta innebär ett åsidosättande av alla de demokratiska principer som vi tar för självklara. Kanske är det just på grund av att vi tar dem för självklara som ingen tar detta i seriöst beaktande.

För egentligen borde värnandet av den demokratiska beslutsgången och öppenheten vara en fråga lika varmt omhuldat på liberalt håll som på socialdemokratiskt och vänsterhåll. Nog för att moderater och folkpartister motsätter sig politikervälde och "förmynderi" men nog vore det etter värre med ett anonymt tjänstemannavälde?

Den socialdemokratiska partiledningens entusiastiska uppslutning på ja-sidan är ännu mer oroande, allra helst i kombination med undertryckandet av oppositionella röster inom partiet. Det verkar som om man bland de socialdemokratiska ja-sägarna inte anser sig ha tillräckligt på fötterna för att våga gå i öppen och ärlig polemik med meningsmotståndare som trots allt grundar sina åsikter på samma värderingsgrund.

Det tycks som om det är två traditioner inom den socialdemokratiska rörelsen som här ställs emot varandra. Den med sina rötter i folkrörelserna, den som kämpade för drägligare villkor för småfolket, som stred i rösträttskampen och som drev bildningsförbund och studiecirklar, står mot den tradition som sökt sig mot näringslivet, mot det fina folket, en uppkomlingstradition grundad i en önskan om och en avundsjuka gentemot det borgerliga alternativet, en önskan om att få umgås internationellt på samma villkor som de stora pojkarna. En tradition som kom till ett av sina obehagligaste uttryck i IB-affärens kartläggande av oliktänkande på arbetsplatser och i samhället.

Hursomhelst så tycker jag att båda blocken, både den liberala och den socialistiska rörelsen bygger på starka demokratiska traditioner, borde fundera både en och annan gång över möjligheterna till demokratisk påverkan och insyn som finns i det system vi nu hals över huvud tänker kasta oss in i.

Jag tänker inte fundera över de ekonomiska för- och nackdelarna med ett svenska medlemskap i EMU förrän systemet är uppbyggt efter den demokratiska måttstock utifrån vilken vi slår oss själva för bröstet när vi förfasar oss över när vi fördömer odemokratiska regimer i tredje världen, till exempel familjen Husseins gangstervälde i Irak.

Av Lars Johansson 10 sep 2003 10:21