Stegen vandrar fria

En tystnad följer stigen,
som vandring flyter fram
En väg om alla andra
där blicken sällan lyfter

Och aldrig hörs en fågel
och aldrig skymtar havet
men stegen följer steg
och målet vilar osett

En vandring utan mål
som någon kallar måste
En vandring utan ljus
i mörka slutna rum

Där vandrar du
och där vandrar jag
Där vandrar vi och
möter många andra

När sanden rinner undan
och tidens vita ben
blir aldrig någon hörda,
försvinner likt som damm

När tiden då står stilla
och bara vinden hörs
när natten slår en kupa
av stjärnor som små hål

Och evigheten vilar,
en viskning om min rygg,
den natten blir jag varse
att vägen suddats ut

Och stegen vandrar fria
som bara barnen kan
då mörkret blir till ljus
och kölden som en värme

Som kärlek blir till rus
och längtan blir en fågel
jag svävar i en rymd
av skrattande demoner

Av Lasse Larsson 09 sep 2003 15:34