Ekonomisk stress biltullarnas baksida

-Vad som behövs är biltullar, ekade Bull på mp-kansliet. Pelle Svanslös själv, som här representerar medborgarna, slickade sig snopet om nosen och kände hur plånboken lättade.

Ursprunget är, som alla vet, sossarnas behov av stödpartier för att behålla regeringsmakten. Man "upphandlar" hjälpen hos Miljöpartiet, och skickar räkningen till bilägarna. Dessa överbeskattas redan med tiotals miljarder i förhållande till bilismens kostnader. Vad vi ser är ett förslag om förflyttningsskatt i stockholmarnas hemregion, strategiskt lanserat i EMU-debattens skugga.

Vad kostar regeringsmakten - och vem får betala? Man tycks inte förstå att bilägare också är vanliga konsumenter med hushållsbudget, boendekostnader och sociala behov. En alltmer bepansrad och toppstyrd s-märkt maktapparat kör över allt som rör sig, även egna borgarråd. Vi som drabbas ekonomiskt kanske vill prioritera våra egna liv framför socialdemokraternas, där det egna maktbehovet får legitimera en allt sjukare demokratisyn. Folkomröstning efter biltullarnas införande är ett av symtomen; den fullkomligt okänsliga indrivarmentaliteten och teknikfixeringen i genomförandet är ett par andra.

Detta beror nog på att politiker på högre nivå sällan drabbas av den egna politikens negativa ekonomiska effekter. Tror någon att biltullar påverkar Persson eller Billström själva? Redan den egna lönen rymmer så enorma marginaler, att någon tusenlapp hit eller dit i månaden inte märks. Kontokort hos Taxi, tjänstebil och rikliga traktamenten eliminerar allt obehag för dem själva. De som inte längre får råd att röra sig fritt i sin egen hemstad är den stora gruppen vanliga löntagare som försöker bo, leva, arbeta och förflytta sig i Stockholm.

Detta borde leda till en folkstorm. Eller är en ny utgift motsvarande tiodubblad fordonsskatt eller fördubblat bensinpris okay för de flesta? Biltullsälskarna kanske vill börja betala frivilligt redan nu? Ska biltullar nu läggas ovanpå orimliga fastighetsskatter, Robin Hood-skatt och högprisprofil på en rad andra storstadsomkostnader, blir ett gott liv i Stockholm snart möjligt bara för de allt fräckare privilegiesnyltarna i samhällets "elitskikt". Det kan handla om en årskostnad motsvarande en månadslön efter skatt för en lågavlönad person. Redan nu beskattas bilismen med uppåt 70 miljarder per år; pengar som till åtminstone hälften försvinner till andra ändamål än vägar, trafik och förbättrad säkerhet. Att utflyttningen från Stockholm ökar, är föga förvånande.

Åker du 4-5 mil om dagen i fullt legitima bilresor, så kan "trängselavgiften" bli högre än bensinkostnaden. Även billösa hushåll betalar i form av prispåslag hos tjänsteföretag och på varor i butikerna. Dessa kan även påräkna minskat kundunderlag precis som i London, där många butiksägare fått stora problem sedan ett tullsystem införts där. Varför diskuteras inte detta?

I Sverige subventioneras det mesta av någon annan än den verklige brukaren. Alltså vill man bygga ut kollektivtrafiken med pengar från bilisternas trängselavgifter - om inte staten konfiskerar dessa, förstås. Ska man också räkna med subventioner till trängselavgifter och vägutbyggnader åt bilägarna, genom fördubblat pris på SL-korten? Hos SL får man ju också trängas, i hög grad.

Vi är på väg in i ett alltmer detaljstyrt och ekonomiskt stressat samhälle: Möjligheten att själv välja och påverka sina förhållanden i samhället är - precis som i arbetslivet - av stor betydelse för hälsan. Om möjligheten att röra sig fritt och förfoga över sin tid och ekonomi allt mer begränsas, så uppstår en närmast automatisk motreaktion av stress och psykiskt illamående. Begreppet "ekonomisk stress" är en realitet för många. Ökad ofrihet har sitt pris. Ska varje resa i den egna närmiljön regleras av stora ekonomiska sanktioner - alternativt ta så lång tid på överfulla och försenade kollektiva färdmedel - att resan blir helt orimlig, så blir den inte av alls. Vilka värden hotas då?

Jag får kanske avstå från studiecirkeln efter jobbet - har jag inte bilen så kommer jag så sent hem att jag inte orkar med inför nästa arbetsdag. Orkar jag släpa verktygslådan och övrigt bagage på bussen för att åka till landet direkt efter jobbet på fredagskvällen? Knappast - först hem kollektivt och sedan ut igen för att uträtta det jag kunde ha gjort på en gång. Att hämta ungarna på dagis och göra inköpsrundan där jag har råd att handla, eller hinna fixa i gamla mammas hus så att hon kan bo kvar trots en uttunnad hemtjänst och därmed slipper dyrt institutionsboende är bara några exempel på samhällsnyttiga funktioner där bilen är avgörande. Det blir mycket resande och mindre tid att leva i tullsamhället! Varje enskild bilist gör ändå ett medvetet val när han/hon ger sig ut i trafiken. Tänk om alternativet - kollektivtrafiken - är ännu mer avskräckande? Finns det inget som helst utrymme för positiva åtgärder på området? Fritiden blir alltmer en transportsträcka till nästa arbetsdag. Vi håller på att reglera, stressa och beskatta ihjäl oss i resterna av Pansarperssons vittrande välfärdssamhälle.

Annika Billström yttrar sig föraktfullt om kranskommunernas folkomröstningar i biltullsfrågan Samtidigt utlovas rådslag med kommunerna, men "avgifterna ska genomföras och deras röstande är ett jippo", säger hon. Förhandlingsutrymmet verkar magert: Först genomförande till miljardkostnader, och sedan folkomröstning. Kan föraktet för stockholmarna bli tydligare?

Man får bara hoppas att de tolv kommuner runt Stockholm som - till skillnad från stockholmarna själva - erbjuds rätten att rösta i frågan 14 september, får god uppslutning av medvetna nej-sägare. All opinionsbildning behövs inför senare avgörande i Riksdagen.

Stora Essingen är en småhusidyll väster om Essingeleden, långt från stadskärnan och helt utan bilköer. Ön ska enligt planerna ligga inom avgiftsmuren vilket låser in de 4000 invånarna, varav endast de mest välbeställda får råd att åka ännu längre bort från sta´n. Självaste Miljöpartiet har sagt att avgifterna är till för miljön och för att öka framkomligheten. Den som någonsin sett bilköer på Stora Essingen ombeds höra av sig till författaren! Gränsdragningskonflikter uppstår alltid där vi i onödan påtvingas gränser. Hur många fler sådana tokexempel finns det?

Det är dags att omdefiniera begreppet trängselavgift till "Avgift som staten eller kommunen betalar i skadestånd till bilister som måste trängas på grund av felinställda trafiksignaler, vettlösa enkelriktningar och otillräcklig vägutbyggnad".

Har alla verkligen insett hur dyr, diskriminerande och kränkande den här överbeskattningen av stockholmarna är? Och allt bara för att hålla regeringen Persson vid liv genom stöd från mp.

Av Bo Wessberg 09 sep 2003 00:18