Lugnet hovrar utanför fönstret,
svärtan droppar från himlen,
människor försvinner bak port och dörr,
nattens timma är här.
Bygdens blodomlopp avtecknas
mot mörk mark;
endast en ensam bil färdas
i rätt riktning.
Radiokanaler sover aldrig.
Som en epedimi med hög smittorisk
sprider sömnen sitt solkiga
skynke över städer.
I en lägenhet skriker barnet;
livet behöver tid för att hitta
rytmen.
Karlavagnen klyver himlen,
Orions bälte bultar med miljoner hjärtan,
Väduren vill vara med.
Stjärnor känner inga gränser
Huvudet på kudden,
svettigt efter mardröm,
låter natten traska på.
Fotspår på himlen,
avtryck i själen,
sömnen
sover
aldr
ig
.
Av Mikael Gustafsson 07 sep 2003 21:43 |
Författare:
Mikael Gustafsson
Publicerad: 07 sep 2003 21:43
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, zodiak | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå