Amputera en penis

"Utsikt från mitt stambord" är titeln på en bok författad av bankdirektör Lindskog. Till viss del handlar den om Savoy i Malmö, i övrigt om kända personer han mött. Under de år jag arbetade som servitör och hade äran att servera
för honom hade vi många samtal i pauserna. Ett lustigt litet äventyr jag berättade för honom har tydligen gjort intryck, vilket jag är glad för. Han återger det som sitt, men det bjuder jag på. Från början:

Min gode vän Ekström, som alltid var vid kassa, bjöd på "gästabud" i Halmstad. Det var första dagen efter att vi börjat vår militärtjänst och fick nu visa oss i uniform på gatorna. Då vi anlände till hotellet stod hovmästaren i dörren och anvisade ett litet runt bord intill dansgolvet. Alla andra var förbeställda.

En ung servitör kom och lämnade matsedeln.
- Vi behöver ingen, sade Ekström, låt oss få en Gula Änkan och två Napoleoncognac i grogglas, att börja med. Sedan vill vi ha extra smörgåsbord. Drickat beställer vi senare. Ta själv en grogg på vår bekostnad.
Efter ett ögonblick kom hovmästaren, talade om att de fått ett återbud, ett större och bättre bord hade blivit ledigt. Detta ingick inte i Ekströms planer, han ville inte flytta. Senare visade det sig att vi behövde utnyttja 4 små bord för att få plats med all maten. Nästa gång vi kom fick vi ett bra bord genast.

Vid Lindskogs bord fanns alltid känt folk. "Piraten" var en ofta sedd gäst, liksom Sten Broman. Den senare var kusin med Lindskog. En gång berättade Piraten om sin katt. Han avslutade historien med: "Den var så lik en människa att han drack utan att vara törstig."

En annan icke tryckt historia är när han köpte hus i Kivik. Där var dåligt drag i den öppna spisen, sotning rekommenderades. "Piraten" berättade:
- Efter olika försök, som misslyckats, blev det jul. Då jag skulle kasta julgranen beslöt jag att köra upp den i skorstenen med den grova ändan först. Sagt och gjort. Därefter satte jag fyr på den. Först brann det sakta i någon timma. Då kom grannen och berättade att det slog lågor upp ur skorstenen. Det samlade sotet hade tagit fyr. Brandkåren kom dragande med sin spruta, för att bevaka. De vågade inte spruta vatten då de var rädda att rökgången skulle spricka. Efter att ha druckit besk och ätit i snickarboden ett par dagar och nätter började det mullra. Som en raket kom julgranen farande upp i luften. Efter besiktning menade sotarmästare att ingen skorsten hade bättre drag än min.

Sten Broman var ingen "småpratare", som "Piraten". Allt skulle gå av stapeln med yviga gester och högljutt tal. En gång då "Färjans vänner" hade frackmiddag, till vilken han alltid hade vita strumpor, skulle det hållas tal. Då det blev Bromans tur fick herrar och damer följande att höra:

- Vid en bankett nyligen skulle jag föra en avsevärt yngre dam till bordet. På mitt kort stod doktor Broman och efter en stund frågade "fjompan" om jag gjort många svåra operationer. Idag opererade jag bort en manslem, svarade jag. Oj då, sa hon, det måste varit svårt att såga igenom det tjocka benet?

Detta är Sten Broman i ett nötskal, han skulle ses, höras och visst minns vi honom.

"Piraten" satt och skrev vid sitt bord. Broman kom in, stannade och sa med hög röst så hela matsalen skulle höra, här kommer jag.
- Här sitter Du och skriver.
Inget svar. Ny fråga och fortfarande inget svar. Efter en stund avlägsnade sig Broman bort till sitt eget bord. Då kallade Piraten på hovmästaren, frågade, också med hög röst:
- Vem var den gamle mannen?
Det gick lång tid innan herrarna satt vid samma bord.

Sådant uppförande, även om det var på skoj, brukade Broman kommentera med:
- Han är en riktig "dummerjöns".

En av servitörerna svarade en gäst som ville ha ett riktigt bra bord:
- Alla bord är bra, det är samma snickare som tillverkat dem.

Av Lennart Ekman 06 sep 2003 10:22