Frost

morgnarna börjar bli kalla nu och
hon vill inte börja frysa igen
hon är blåsvart och genomskinlig
lever av kyssar, hotellmisär och molnminnen

ibland våldtar någon hennes drömmar
men aldrig verkligheten
verklighetens drömmar är fasta
men ibland
bara andetag på oceanavstånd

silverfaten smälter i munnen

hon sätter på sig strumpor
och hoppas på ofarliga gula löv



bidrag till poesiskolan

Av Emilia Eriksson 05 sep 2003 09:26