PALONA i andra - en kärlekshistoria

Tänk de där tjocka, röda läpparna runt polarna, o, ja, nej, han lossas stoppa ner kvittot i skjortans bröstficka och smyger ner det, kvittot, i högra framfickan på brallorna istället när han vänder sig om för att gå bort från luckan. De är på han, alla tre, direkt, eller ja en av de är på luckan. Han är en nervös, blek typ som kommer spela bort frugans veckopeng och när han sen sent i kväll, spak med svansen mellan benen vågar sig hem kommer han få smaka på brödkaveln, ja, fan vad sorgligt. Nu försöker han övertala, till och med muta kvinnan i luckan att berätta vilken kuse han satsat på, men, nej, hon gillar sitt jobb och skickar iväg honom otillfredsställd, ja, de andra två cirkulerar runt han eller ja, mest framför honom medan han går över golvet i den stora hallen, bort till baren, inte för att han hade råd att drick, inte på ett sådant tjusigt etablissemang, nej, men man kunde kanske sno åt sig lite jordnötter, ja, de sneglar och trevar med hungriga ögon upp mot hans bröstficka, suktar, bönar och ber med hela sin krumryggade uppenbarelse efter ett säkert tipps, ett tipps som ska få de tillbaka upp över ytan igen, in i matchen, det är för sorgligt.

- PALONA CRUZE i andra säger han trött där han går, men, nej, de vill se kvittot för att vara säkra, han hade lurat de förr.

- På plats alltså, fortsätter han.

Hon skulle komma på plats, även om kusen var slut så bestod fältet i övrigt, för utom, EXPERIENCE CRONE, av gamla skintorra föredettingar och osnytna nybörjare, färskingar, så även om PALONA CRUZE haft fradga i mungipan redan i bortre kurvan av första varvet så nog fan skulle hon klara av att komma bland de tre första, ja, fan.

EXPERIENCE CRONE vinner och PALONA kommer på plats, två efter, han knallar glatt, visslande in i hallen igen, fram till luckan och ett annat par läckra röda läppar. Han hämtar ut, inte en förmögenhet, nej, men endå en tillräckligt stor sedelbunt för att han ska känna sig rik och våga sig på ett försök hos den här skönheten. Det funkar, det gör det alltid, när man vunnit pengar, då savar de som två genomblöta våtservetter under uniformskjolen, ja, han fick veta att hon slutade vid halv fem, han kunde hämta henne på baksidan klockan fem, hon behövde piffa till sig lite, Han promenerar glatt iväg in under läktarna, visslar, en melodi jag inte kan namnet på, men det var en stor svettig sydstatare, mörkhyad, ja, som gjort originalet, ja, med pengar på fickan, inte mycket, men tillräckligt för att det skulle räcka till en burk vita bönor, en korv, ett par pavor vin och endå skulle det bli över så han kunde ta henne med till någon hamburgebar efter bion, ja, fan vad lycklig han var, han brydde sig inte om att titta upp under kjolarna, inte ens när han gick in under VIP läktaren, nej.

När han sneddar över parkeringen får han först syn på sin egen spegelbild i lacken på en bil av nyare modell, han stannar och granskar den noggrannare i backspegeln på ett muskelknippe i röd lack, fan, så han ser ut, hur fan kunde hon tacka jag till en kväll med någon som såg ut som han, sand och jord i håret, kläderna var skrynkliga och slitna, i pannan hade han en stor kaka av levrat blod strax ovanför högra ögat, näsan hade blivit bruten mer än en gång, tänderna var vita men glesa, fan, det var sjukt, hur fan kunde hon tacka ja? Hon måste ju vara sjuk? Inte riktigt frisk, fan, tänker han och skyndar vidare. Hon kanske var pervers, ja kanske det tänker han muntert.

När han hunnit halvvägs till den gamla ödetomten möter han en tradare, han hoppar ner i diket är för grunt och trots att han kryper ihop på huk huk, det rimmar på kuk, ja, fan, ursäkta nu fortsätter jag, kommer nog stryka detta, nej, jag satte bara parantes runt skiten, ja, fan, ho ho så sveps han in i ett moln av sand och vägdamm, fan, han travar vidare.

Väl framme vid sin kära Buik ställer han sig, stödd på bägge benen, cirka femtio centimeter mellan fötterna, kanske mindre, axelbrett. Med böjda knän borstar han dammet från låren innan han kliver in i lyxåket.

Det blir snart till en vana. Han blev rikare och rikare för varje Söndag och hon blev finare och finare. Polarn fick sitt, han visade henne tricken och hon talade om hur hon ville ha det, han lärde sig en del, inget livsavgörande, nej, men en del. Efter ett halvår gifte de sig. Hon var väl inte helt frisk helt enkelt, nej, fan.

Av T.L Stjerna 03 sep 2003 09:27