Är vi ljudstressade?

Varför måste alla barnleksaker låta? Det undrar jag när jag ser på de leksaker mina små pojkar leker med. Nästan allting de eller deras jämnariga kompisar har, må det sedan vara bilar, bollar, gosedjur, dockor eller nästan vad som helst, har olika typer av inbyggda ljud. En del är mer eller mindre förståeliga, till exempel en nalle som brummar när man vänder på den, medan andra mest är irriterande. Av 10 lekbilar vi har är det i alla fall 7 som har någon form av ljud. Det kan vara att det låter när de kör emot en vägg, det spelas en melodi nar hjulen rullar, en siren låter när man trycker på fordonet, etc. Förutom att det är irriterande för föräldrarna vi har faktiskt inte köpt alla själva... ger det upphov till en och annan frågeställning från min sida.

Det sägs att barn idag utsatts för för mycket ljud och oväsen redan i låg ålder. Detta ska enligt forskare orsaka stress och koncentrationssvarigheter, något som sitter i upp i vuxen ålder och hindrar effektiv inlärning i skola och yrkesliv. Jag tror att man kan se effekterna av detta redan nu, på arbetsplatser och i det sociala umgänget, dar ljudnivån i allmänhet ökar och ökar och det som anses vara normal ljudnivå hela tiden höjs.

Vidare har jag last att människor idag inte klarar av tystnaden. Man blir nervös och stirrig om det ar helt tyst i ett rum, klarar inte av att vistas själv utan ljud från tv, stereo, eller sorl från arbetskamrater eller kompisar. Alla vill sitta i öppna kontorslandskap och ingen verkar bry sig om de störs eller stör andra med telefonsamtal, avbrott under arbete, skrapande av stolar, svordomar när datorn krånglar, klampande skor det är ju fint med hårda trägolv med mera. Jag har svart att tro att öppna arbetsplatser gagnar produktiviteten. Själv är jag sådan att jag vill sitta enskilt för att kunna koncentrera mig och arbeta både effektivt och produktivt. Vill jag vara social finns fikarum och andra lokaler dar man kan umgås. Men detta verkar jag vara rätt ensam om ibland mina kollegor. Argumenten för att sitta i grupp brukar vara att man då kan kommunicera bättre inom det projekt man arbetar i. Visst, det kan nog stämma, men jag vill påstå att 80 procent av alla samtal egentligen mer hör hemma vid fikabordet än i projektet. Detsamma kan sägas om alla telefonsamtal som stör, liksom ringande telefoner, kvarglömda på arbetsplatsen av hänsynslösa medarbetare.

Det är väl ett tidens tecken att självupptagenheten ges sådant företräde framför hänsynen till medarbetarna. Jag vill se den studie som kan visa på att ett enskilt arbete bedrivs effektivast i ett öppet kontorslandskap. Den kommer nog aldrig att finnas. Istället är det mestadels emotionella och estetiska faktorer som avgör kontorslandskapets utformning. Aspekter som att det ser tråkigt ut med korridorer med en massa rum eller att det är trevligare och mysigare att arbeta tillsammans om man sitter i samma rum allihopa, tillåts dominera over effektivitetsfaktorer som koncentrationsmöjligheter, tidseffektivisering kunna arbeta ostört med det man ska göra, fokusering, hänsyn till andra telefonsignaler, samtal, bakgrundsmusik, med mera. Att arbetsgivare idag regelmässigt accepterar att en person ska kunna störa arbetet for fem genom en ringande telefon, högljudda telefonsamtal, musik i datorernas högtalare eller högljudda samtal med en eller flera medarbetare, är för mig en gåta.

Jag tror att en ultimat kombination av enskildhet och socialt umgänge som dessutom gagnar produktiviteten i till exempel ett projekt, är om man sitter i mindre grupper i ett rum. 2-4 personer som arbetar med liknande uppgifter ar nog optimalt. Då har man dels möjlighet att kommunicera om arbetsrelaterade uppgifter, man slipper sitta isolerad, samtidigt som det inte är samma mängd störande faktorer som i stora öppna landskap.

Det är dags for företagen att ta makten ifrån verklighetsfrämmande inredningsarkitekter och även inkludera produktivitetsfaktorer i diskussionerna om arbetsplatsens utformning. Om det förespråkas öppna landskap, kräv då att få se studier som visar på dess produktivitetshöjande egenskaper. Det är viktigt att människor trivs på arbetsplatsen, men att tro att detta sker bara man låter alla sitta tillsammans i ett öppet landskap med hög ljudvolym och massor av spring är att låta sig grundluras. Tittar man runt på många IT-arbetsplatser idag, ser man många grundlurade företag...

För att knyta ihop det som jag argumenterat för ovan, är det min åsikt att vi redan i småbarnsåldern grundlägger problemen med att kunna arbeta leka i tystnad genom att alla leksaker tävlar om att överrösta varandra med olika ljudeffekter, liksom stojet på förskolor som gör att den som skriker högst blir den som får ordet. Om det inte låter är det en tråkig leksak, verkar budskapet vara.

Ska man då dra lite drastiska slutsatser om detta kan man hävda att denna ovana att göra saker i tystnad följer med genom skolan och ut i arbetslivet, där det anses vara en tråkig arbetsplats om man sitter avskilt i egna rum istället för i kontorslandskap med högre ljudnivå och mindre tystnad. Mitt huvudargument emot detta är att effektivitet och produktivitet försämras, inte minst när man arbetar med enskilda arbetsuppgifter. Ett motargument kunde vara att det kanske är bra att öva sig att arbeta enskilt och koncentrerat i en bullrig miljö, eftersom mojligheterna att sitta enskilt mer och mer verkar forsvinna. Må så vara, men jag undrar om man någonsin kommer att kunna finna en statistik undersökning som visar på att produktivitet och effektivitet gynnas av att sitta i öppna kontorslandskap. Och det är ju ända det vi är anställda för, att ge bästa avkastning till företaget på den investering de gör i oss.

Fast om företaget inte bryr sig, varför ska vi?

Av Magnus Stensson 03 sep 2003 09:38