Några kvarglömda gamla skor

Bortom skymning, i nattens läger
vilar eld som vita bloss
Väntar tanken i gamla kläder
att något sprängs och faller bort

En sådan vandring på tysta vägar
att blicka ovant på fula troll,
som sedan springer mot sten och hällar,
dunsar till och löper bort

Mot dessa tankar kan vässas knivar
och stålet blankt som väcker mod
Att skrika tyst och gråta smärta
när jorden vältrar och sjunger moll

Osynlig är klagans ögon,
ohörd en ordlös bön.
Sprattlar som i förtvivlan,
evigt fångad i förgångna nät

Jag kastar bort och får tillbaka,
några kvarglömda gamla skor
Sånt som förr har bara vandrat,
dansdrömd längta som nu gror

Växer ljus och vindrikt väder
seglar slöjor som höga moln
havets tårar som livets flöde
gråter stilla när något föds.

Av Lasse Larsson 30 aug 2003 11:41