Lilltrollets upptäckt

Det gamla, fula bergatrollet var inte ensam i urskogen. Trollberget hade en levande befolkning i alla möjliga trollåldrar. Ett av de yngre trollen, han kallades aldrig för något annat än Lilltrollet, hade förstått att det gamla fula trollet upptäckt något som var mer än svårt att bära eftersom han helt tvärt upphörde med att lämna sin bergkammare.

Lilltrollet undrade vad det kunde vara för något som kunde få ett troll att reagera på det viset. Tingens rätta ordning var att trollen skrämde bort människorna från skog och mark – inte tvärtom. Han undrade, funderade och kände att han bara måste få veta, men hur?

Nu var det som så att Lilltrollet var allt annat än ett dumt och obegåvat skogstroll. Han var både listig och förslagen och hade därtill sinne för konst och proportioner. Det senare hade han tillägnat sig vid upprepade härjningståg i en slottspark där tillfällen till studier av konst och antika skulpturer gavs. Lilltrollet flinade när trädgårdsmästaren klagade sin nöd och sade att det måste ha gått troll i slottsparken. Han skulle bara veta hur rätt han hade.

Han kände sig därför bättre rustad att lära sig mänsklighetens gåtor än något av de andra trollen. De kände inte till så mycket annat än giftormssoppa, flugsvamp och spindelväv. Kruxet var bara att få ur det gamla fula stortrollet vad som gjort honom så bedrövad, men med lite list skulle det nog gå vägen.

Det tog sin tid och det lilla han lyckats snoka rätt på väckte verkligen hans nyfikenhet. Han begynte nu att närma sig människornas boningar allt oftare, men den hemlighet han verkligen ville avslöja tycktes honom förborgad. Å andra sidan lärde han sig mycket som verkligen fick honom att uppskatta att han var ett troll.

”Så mycket krumbukter och krusiduller de ägnar sig åt, de där människorna”, tänkte han ofta. Det enda försonande draget han kunde finna var den trolldryck alla brukade styrka sig med vid tillfällen som dessa. Effekten var förvisso inte densamma som av trolldrycken hemma, men ändå.

Trolldrycken kunde ibland få människorna att bli mer än påfrestande för ett troll. På en fest började de tala om fyrverkeri efter maten. Lilltrollet åhörde detta med spänning och tänkte att äntligen kunde det börja hända lite saker som gjorde att han kanske skulle bli invigd i gåtan han fått sig antydd, men ack så fel han hade.

Fyrverkeriet sprakade och fräste över himlapällen och small utav den gjorde det också. Lilltrollet tog snabbt till flykten. Människan är verkligen bisarr, tänkte han förargat. På håll hördes kvinnorna klaga över att fyrverkeripjäserna osade så förskräckligt. Männen kunde inte göra annat än hålla med. Så går det för dumma människor när de skrämmer skiten ur ett skogstroll!

Efter det äventyret dröjde det nästan en månad innan han ånyo vågade närma sig människornas boningar. Ett snart tröstlöst smygande i utkanten av bebodda trakter kvällar och nätter hade gjort att han snappat upp begrepp som dokusåpa, långfilm och nyhetssändning med väderleksprognos. Människorna var sannerligen underliga varelser. De satte på såväl potatisen som fikat men aldrig att de satte på det han önskade lära sig något om.

En kulen kväll kände han emellertid att något särskilt var på gång. Kanske skulle han nu få lite vetskap om det han så länge väntat på. Tecknen tydde på det. Efter ett par timmars otåligt tryckande och väntande och frysande verkade nu som det skulle bli av vilken sekund som helst. Döm om vårt Lilltrolls besvikelse när gardinerna drogs för fönstret. Så mycken väntan som bara blev ridå, gormade han.

Veckan därpå råkade han få vittring på ett par ungdomar, tänkte att det här borde kunna bli något av och placerade sig därför strategiskt. En trollformel lästes mot allt vad fördragna gardiner hette. Återstod bara att vänta och hoppas.

Den här gången slog hans önskningar in. Förvåning! En livs levande flicka utan kläder såg då rakt inte ut som de gjorde i statyform. Vad spinkiga de var. Lilltrollet trodde att den bristande yppigheten måste ha något med miljöförstöringen att göra. Åsynen av killen medförde samma reaktion. Inte någon svällande Herkules här inte.

Efter ett tag såg emellertid det konstälskande Lilltrollet skönheten i den spinkiga flickan och seniga pojken och förundrades över hur de tillsammans blev så betagande. Efter en stunds fortsatt tjuvtittande trodde han sig äntligen veta hemligheten.

Efter att ha smält de nyvunna insikterna, hittade han en fager trollflicka och hon fick en natt som fick hela trollberget att skälva taktfast. När han nu inhämtat denna gåtfulla kunskap såg han till att den spreds och efter detta stannade trollen kvar i sin mörka skog.

Idag är både våra troll och de unga människorna fortfarande lika fästa vid varandra och lever mycket lyckliga, varje par på sitt vis. Lilltrollet har sett till att modernisera ett och annat i trollberget, så viss undervisning förekommer numera när trollbarnen börjar få åldern inne och tecknen är gynnsamma. Som ett ringa tack för kunskapen och insikten skyddas människorna numera av trollmakt mot tjuvtittare. Trots detta tycker jag förstås att du ska ta det säkra före det osäkra och dra för gardinerna.

Av Staffan Huss 30 aug 2003 11:15