Kärleksbåten

Kärleken kommer en söndagsmorgon,
den enda dagen hon är ledig.
Med bananer och boys stävar skeppet på den våta spegeln.
Hon står på torra träplankor med trasiga träskor.
Värmen virar sig kring de väntandes skara.
Alla är där, så även hon.

Skonaren suckar och lägger sig för att vila.
I sin minst kladdiga klänning ser hon ögonen,
mellan lårar och tampar, över reling och brygga.
Bruna.

Vi färdas eviga sträckor i rummet
men endast tiden har sin gång...

Med stadiga steg bordar besättningen bryggan.
Måsar, nyvakna och vita, ritar rektanglar i den höga luften.
Staden vaknar, en ensam båt slukas så lätt.

Kvar står kvinnan med sin man.
Han håller henne hårt om livet.
Någon tar ett kort.



Gulnat hänger det bak kassörskan på Konsum.
Hon ser att jag ser - "Min mormor", ler hon.
Minuter har förflutit och en historia berättats.
Kön ringlar genom kassan och vidare...

Allt är en resa i rummet
men endast tiden har sin gång.

Av Mikael Gustafsson 30 aug 2003 21:27