Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Skrivarböcker, del 4

Ingemar Unge: "Skriva kåseri"

Ingemar Unge var under många år en av Dagens Nyheters främsta kåsörer. Numer är han kåsör och språkvårdare i tidningen VI. Han har skrivit den, såvitt jag vet, enda boken som finns i ämnet att skriva kåseri.

Som tur är, är det en utmärkt bok. Väl värd att ägna sig åt om man vill lära sig något om hur man skriver kåseri. En färdighet som har definierats som konsten att skriva om ingenting så att det blir någonting. En annan definition: ett kåseri är den text som finns på kåserisidan i en tidning. Man kan också säga som kåsören "Red top": "Antingen är ett kåseri roligt och det är ju bra, eller så är det bra och det är ju alltid roligt."

Unge för sin del sammanfattar det hela på följande sätt - Kåseriet ska vara: lättillgängligt; ha en underhållande ambition; ha ett ärende, budskap eller tes; ha gott humör till vilket ilska räknas; vara i någon mening aktuellt och ha en stilistisk enkelhet.

Några smakprov på vad Unge lär i övrigt: Ett kåseri ska som sagt vara lättillgängligt men ämnet behöver inte vara det. Ett allvarligt ämne som behandlas i sorglös ton kan vara helt rätt. Han säger också att läsaren ska ha så stora chanser som möjligt att vara medskapande i texten. Ett exempel: metoden med "Halva dialoger", ett revyknep där endast den ena av två personer kan höras. Povel Ramel använder detta över bristningsgränsen i en revy: "Blev det en pojke? Nähä. Då blev det en flicka då? Nähä. Vad blev det då? Jaså, jaha!".

Värt att uppmärksamma: Unge ägnar ett helt kapitel åt något som även Stephen King och Lars Åke Augustsson starkt betonar i sina skrivarböcker vilka behandlas i "Skrivarböcker del 2" och "Skrivarböcker del 3": vikten av att rensa bort så många adjektiv och adverb som möjligt. Vidare är Unge sträng när det gäller klichéer. De är helt enkelt förbjudna. Alla utryck och ord av typen: Klockren, arg som ett bi, social kompetens, starka kvinnor, resten är historia, ska utan pardon strykas ur texten.

Intressant är att Unge ser det som självklart att skribenten sätter rubrik. Han rekommenderar att man skriver rubriken efter att texten är klar. Rubriken kan: understryka innehållet eller stå i kontrast till det; vara vitsig, "Piga är guld", om pigdebatt; enkel och okonstlad, "Smulor i slafen", om ämnet är okonstlat.

Sammanfattning av vad man mer kan lära i denna bok: Hur man börjar. Hur man slutar. Hur man samlar idéer till kommande texter. Hur man får fart på en text genom att skifta perspektiv. Hur man gör parodier och pastischer. Allt med bra exempel. Ofta helt ogenerat ur Unges egen fatabur. Och gärna det. Han är rolig, bildad, spirituell, påhittig, och en verkligt stark stilist.

Dessutom har texten, i sig, alltså den text i boken som inte är exempel på kåseritext, en väldig spänst. Unge trixar och leker med formen: med meningsbyggnader av häpnadsväckande eller blixtsnabbt slagkraftig konstruktion, med luriga dispositioner, med överraskande metoder för kapitelindelning.

Boken avslutas med tre korta intervjuer med nu levande kåsörer samt tolv kåserier av svenska skribenter från Strindberg till nu levande mästare som Bengt Ohlsson och Kjell Swanberg. Den enda egentliga invändningen jag har mot boken är mot denna lilla kåserisamling. Jag tyckte helt enkelt att de äldre exemplen bortsett från Strindbergs var trista. Å andra sidan ger Unge på sista sidan tips om var man letar vidare själv, om man vill läsa samlingar med bra kåserier. Så udda får väl vara jämnt.

Alltså: Klart ni kan lära er viktiga saker om konsten att skriva kåserier med hjälp av denna bok. Om ni därmed blir bättre kåsörer får tills vidare bli en obesvarad fråga, men själv tror jag att ni blir det. Jag kan säga att jag trots viss övning tycker att det är väldans svårt att skriva ett vettigt kåseri. Svårare än att till exempel skriva en dikt eller en novell. Men det är roligt, och jag kan rekommendera att ni prövar. Ni kommer ideligen att köra fast, oftare än när ni skriver någon annan texttyp, men läser ni andra kåsörer och bläddrar i Unges bok så kommer ni igång igen. Vill ni så kan ni!