Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Försoning

...

Kände du någon och kände någon dig?
Trodde du att du kände någon,
som sedan försvann?

Och sen inte fanns där
när du som mest behövde det?

Jag tror att du var ensam. Alldeles ensam.

Var det någon som ringde eller skickade brev till dig?
Knackade någon nånsin på din dörr för att bara fråga
hur du mår?

Och varför?

Dina kollegor som du älskade?
Dina vänner som var värda namnet?
Din släkt?

Brydde sig någon?

Inte jag.

När du till slut sakta tynade bort sökte jag
bara bekräftelse på hur lång tid det skulle ta.

Om vi träffas igen lovar jag att nu förlåta dig
ditt brutna löfte.

Bara du förlåter mina tankar om dig.

Trasselsudden

Bidrag till poesiskolan