Längs vägen som ringlar över kullar, under broar,
genom byar, förbi åkrar kom han vandrande.
Ena foten före den andra, med vinden i håret, styrde han
stegen mot en avlägsen horisont.
Något man ser men aldrig når.
Något man förnimmer men aldrig känner.
Något man vill men inte kan.
Han torkade svetten ur pannan, pärlor av vätska
från sin egen kropp, satte handen för ögonen,
blickade framåt.
Ett vägskäl. Vänster eller Höger?
Fundersam funderade Vandraren över möjliga möjligheter.
"Om jag går åt ena, kommer jag alltid att undar
vart den andra skulle tagit mig - och tvärtom".
Så han tog sin käpp och ryggsäck och gick rätt fram
genom skog och snår och sunkiga marker.
Sedan dess är det ingen som sett honom.
Av Mikael Gustafsson 28 aug 2003 09:40 |
Författare:
Mikael Gustafsson
Publicerad: 28 aug 2003 09:40
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, vandraren | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå