EMU är ett hot mot miljön

Det finns många verkligt tunga argument mot EMU. I en tid då människor´känner allt mer maktlöshet är det politisk galenskap att flytta makt ännu längre ifrån människor, som valutaunionen innebär. Samtidigt som vi knappt har några marginaler alls i budgeten, vill några pressa in oss i en
valutaunion som ger så stora risker att den kräver högre överskott i budgeten och därmed nedskärningar i välfärden. Ekonomiskt har det varit en fördel att ha en egen valuta, när det handlar om tillväxt och arbetslöshet går det bättre för länderna utanför EMU än de innanför. Men EMU påverkar
också annat än demokratin, välfärden och ekonomin. EMU är faktiskt till stora delar ett hot mot miljön.

Idag har vi chansen att utmana den inre marknadens principer och ibland gå före och förbjuda en farlig kemikalie, sätta högre skatter på sådant vi tycker är miljödåligt och föra en offensiv miljöpolitik. Vi kan utmana
systemet och bli dragen inför EU-domstolen där vi har en chans att förklara vår ståndpunkt, argumentera mot kemikalier eller gifter och genom exemplets makt kanske till och med lyckas få ett förbud över hela unionen.
Möjligheten att vara så här offensiv beskärs kraftigt i ett EMU-medlemskap, vilket också miljöministern och EMU-motståndaren Lena Sommestad varit inne på. Har man en gemensam valuta blir det omöjligt att utmana genom att gå
före och förbjuda något som inte är förbjudet av alla än. Det kommer att uppfattas som ett handelshinder och stoppas redan på förslagsbordet. Vår chans att bli föregångare och pressa världen till att bli mer miljövänlig blir alltså sämre med EMU. Det är trist, särskilt när man tänker på att de verkligt stora miljöförbättringarna i EU och i världen har kommit just av att någon vågat gå före och visat att det varit möjligt att agera på ett annat sätt. Hela världens miljöarbete stagnerar om man saknar förebilder.

Miljöförbundet Jordens Vänner har dessutom, i en nyligen utkommen rapport, visat på fler problem för miljön med ett EMU-medlemskap. Även om handeln inte nödvändigtvis behöver öka i EMU kommer produktionen att centraliseras till vissa delar av unionen. Den utvecklingen har man sett i andra stora valutaområden som USA, och vi börjar se den i Euroland. Om produktionen centraliseras till ett eller några områden skapar det problem för den enskilde som antingen tvingas flytta - kanske till ett nytt land där man
varken känner kulturen eller språket - eller bli arbetslös. Det är därför man med fog befarar ökad arbetslöshet i EMU:s utkantslän. Men det skapar också stora miljöproblem. Produktionen kommer flytta dit arbetskraften är billigast, skatterna lägst och miljöreglerna allra mjukast. Det blir en
negativ tävling över unionen i vem som kan strunta mest i miljön. Dessutom kommer transporterna naturligt att öka när produktionen sker långt ifrån konsumenterna, och miljön får bära skulden. Tron att det här skulle kunna sänka priserna motsägs dessutom av erfarenheten, det storföretagen sparar
genom att centralisera produktionen och dumpa löner och miljöregler tar man ut i vinst istället för lägre priser. EMU har ju också lett till prisökningar istället för prissänkningar.

Ja-sidan försöker framhålla att vi mister vår påverkans möjlighet över EU och den gemensamma miljöpolitiken om vi säger nej. Det är inte sant. Margot Wallström kommer sitta kvar som miljökommissionär. Lena Sommestad kommer sitta kvar och vara en respekterad deltagare på miljöministerrådsmötena. Tvärtom visar forskningen att de länder som har mest inflytande över EU-politiken är de som inte bara jamsar med, utan står för en egen och
självständig linje. För någon vecka sedan kunde ett antal forskare redovisa att Sverige var det land i EU med fjärde störst påverkansmöjligheter, och det land med allra mest makt var icke-EMU-landet Storbritannien. Man får inte förväxla inflytande med medflytande.

Av Gustav Fridolin JR 28 aug 2003 12:15