De lägger huvudet på sned och informerar mig om att milkshakemaskinen tyvärr är trasig idag, igår och oräkneliga gånger innan dess, fan, de har ingen jävla milkshakemaskin, nej, jo, idag fick jag en, milkshake.
De har en stor skylt, på Max, som berättar att sex av tio köper dipsås till sitt Maxmål, va fan, ska inte ha något jävla dip om det så var nio av tio, nej, fan. Jag är på vippen att börja veva, ja, gå därifrån, hungrig, ja, men sansar mig, till mitt sällskaps stora lättnad. Till min egen frustration.
Senare, när jag knatar förbi Pressbyrån läser jag på löpsedeln att de är Nordens största dagstidning, det står så, överst med stora bokstäver, jaha, ska jag lockas att köpa deras blaska bara för att den råkar vara störst? Va? Ska jag det? Va? Fan.
Ännu senare, alldeles nyss ser jag på TV, att Hästenssängar lagt ut massor av hundra tusen kronor på att köpa reklamtid på TV4, ja, för att de vill tala om för mig att de har en astjock katalog, över 370 sidor tror jag de säger i den där jävla filmen, va? Vad håller de på med? Skryter han, ägaren, inför de andra gubbarna i Old Fellow-klubben? Eller? Va? För inte fan tänker jag köpa en säng bara för att de har en astjock katalog i fyrfärg. Nej.
Vad håller de på med?
Handlar det om gemenskap, om samhörighet, trygghet? Är det därför vi förväntas köpa samma tidning som alla andra så vi kan tänka att massa andra faktiskt läser samma skit som vi själva så känner vi oss inte lika ensamma, nej, vi äter dipsås som alla andra så minimerar vi risken att vara udda, konstig, va? Fan.
Jag fattar inte, nej, gör ni?
Men de har goda veggieburgare, ja, så jag är beredd att förlåta dem, ja, nästan.
Av T.L Stjerna 24 aug 2003 10:12 |
Författare:
T.L Stjerna
Publicerad: 24 aug 2003 10:12
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå