Matmor del 1

- Kom in, kom in!
Den blonda damen i den blommiga klänningen nickade vänligt åt de nyanlända gästerna.
- Tack snälla ni.
- Tack så mycket!
Den kvinnliga gästen var mycket ung. Hon log med rena vita tänder mot värdinnan. Hon sällskapade med en lika ung man. Han hade samma prydliga disciplinerade leende som den unga kvinnan.
- Det var tur att ni kunde ta emot med så kort varsel.
- Vi är verkligen tacksamma!
- Ni är så välkomna.

Damen gjorde en gest mot huset och paret steg in. Så här långt ut på landet väntade sig en storstadsbo, om inte ladugårdslukt, så i alla fall instängdhet eller känsla av gammal fukt. Av något sådant fanns inte ett spår. Tvärtom: I ett stort rum, direkt anslutet till hallen, sprakade en brasa i en öppen spis. Paret fick hänga av sig och damen gick före uppför en bred mattförsedd trätrappa.

- Följ med så ska jag visa ert rum.
Rummet var trevligt möblerat med en stor dubbelsäng, skrivbord och mattor med kammade fransar. Där fanns tavlor och litografier med sommarmotiv tagna från de gräskullar, skogsdungar, och djupa kalla insjöar som trakten var berömd för.

- Ni är väl hungriga? Kom ner om en halvtimme så ska ni få ett rejält skrovmål!
Innan de hunnit svara var damen försvunnen.
- Vad tycker du? frågade hon.
- Det är nog bra men…
- Men vadå?
- Äh, ingenting. Jag tyckte bara att hon verkade lite beskäftig. Jag har svårt för tanter som är beskäftiga.
Kvinnan svarade inte, log, gick fram till mannen och la två fingrar på hans läppar. Hon tog bort fingrarna och kysste honom.
- Jag tar en dusch innan middagen.

Kvinnan gick in i badrummet och mannen packade upp.
Det var vid en första påsyn inget iögonfallande med honom. En vanlig ung man som såg ut att vara i fin form. Bred och kraftig som en brottare eller tyngdlyftare. Men den som tittade efter närmare såg att blicken var oväntat klar och djup. Den skrämde en del. Som att titta ner under ytan när man simmar och upptäcka att man kommit ut på för djupt vatten hade någon sagt. Han hade hört det på omvägar och skakat på huvudet. Han var en handlingens man, van att klara sig själv, och brydde sig inte mycket om vad andra sa om honom. Undantaget var när den unga kvinnan hade synpunkter. Då lyssnade han. Han visste inte varför. Han funderade sällan på det heller.

Sängen var mjuk och det luktade rent om överkast och filtar. Mannen la sig på rygg och föreställde sig kvinnan inne i duschen. Han log för sig själv: en hel helg med henne, behagliga omgivningar och läcker husmanskost…

- Nu går vi ner!
Han vaknade av kvinnans röst.
- OK, sa han.

Det stora rummet, med brasan avsedd att jaga bort vårkylan, låg till höger nedanför trappan. Förutom ytterdörren rakt fram fanns det bara en dörr till. Den fanns till vänster och var stängd.
Mannen gick fram till dörren och knackade på. Inget hände. Han knackade igen. Dörren slogs upp och deras värdinna stod där orörlig och iakttagande. Men bara för ett ögonblick.
- Välkomna till bords, sa hon, och log vänligt.

Köket var förvånansvärt stort. Snarast ett kombinerat kök och matsal. Mitt på golvet stod ett bord med vit duk omsorgsfullt dukat för två: tallrikar och bestick, glas och assietter, bröd och smör, en karaff med rött vin, fat med grönsaker, samt karotter och serveringsfat på värmeplatta.
- Var så goda och sitt, sa damen.
De satte sig och damen började genast servera. Hon hällde upp vin, hon bjöd smör och bröd och frågade om de ville börja med sill eller inlagd strömming.

- Strömming tack.
- Samma här.
Damen nickade, lyfte på locket till en kruka och la för. Hon serverade potatis.
- Två eller tre?
- Två tack, sa mannen.
- Är det säkert det. Ska det inte vara tre?
Mannen tittade upp. Ett ögonblick syntes förvåning i hans blick. Sedan sa han:
- Nej tack snälla ni. Två blir bra.
Damen la för två potatisar även åt kvinnan.
- Smaklig måltid!

Hon försvann bort till spisen och började syssla med en gryta som stod på kok. Rörde om, provsmakade, kryddade. Paret åt strömmingen och pratade: Först hade det varit lite svårt att hitta. Men efter att de fått hjälp med kartläsningen, av en gammal man som satt utanför sitt hus och gjorde just ingenting, hade det gått bra. Det var skönt att de hade hela helgen att bara vara. Äta god husmanskost, sova ut, promenera i omgivningarna, läsa en bok.

Så var damen där igen.
- Ja, ni sa att ni ville ha någonting med kött som huvudrätt så jag gjorde en riktigt fin älggryta åt er; men först tänkte jag att ni skulle smaka på några stekta laxfenor. Laxen är fiskad i bäcken här utanför så det är äkta vara. Älgen har min bror skjutit.
Utan att vänta på svar tog hon undan assietterna och ställde fram rena tallrikar.
- Men har ni inte tagit av brödet? Det är alldeles nybakt. Ta nu. Varsågoda!
Kvinnan tvekade ett ögonblick. Brödet såg i och för sig gott ut och doftade härligt av kummin men en obekväm känsla hade helt nyss smugit sig på henne.

Var inte belysningen onödigt stark? Strömmingen hade varit verkligt läcker och det var vackert dukat men hade det inte varit trevligare med tända ljus? Och hade det inte räckt med att lampetterna på väggarna varit tända? Vid spisen måste det förstås vara lite ljusare så att damen kunde se vad hon höll på med. Men var det inte konstigt med det starka ljuset ovanifrån? Det gjorde att man inte kunde se ut genom fönstren. Visserligen hade det nästan börjar skymma redan innan de gick ner men i alla fall…
- Smaka nu av det goda brödet lilla vän.
Damen stod precis bredvid henne och sträckte fram den stora brödkorgen dignande av färskt bröd. Det fanns en lätt anspänning i hennes röst som kvinnan inte hade lagt märke till tidigare.

Detta är ett bidrag till Sourze författarskola

Av Magnus Löwendahl 21 aug 2003 12:41