Bergsäkert urblåst

Mitt emellan eftermiddagsljusets loja vila och kökskranens droppande metallklonk tunnas madrassens mjukhet bort
skumpartikel för skumpartikel.
Parketten blandar sig med hallskuggan och vinden kommer in och leker med mitt hår.

En slinga virvlar för mina ögon
och intensiteten tätnar på mindre än ett ögonlock.

Mina fötter vilar på trä. En planka utvuxen direkt ur berg. That´s it
stå still annars rämnar du rakt ner i ingentings gap.
Jag är barfota på mina händers insida som greppar berget jag lodrätar mig emot.

Hårt
jag bara är där
satt
placerad
varsågod och håll
dej vid liv, tack.
Med ögonen på tröskeln in mot köket håller jag mig fast och mina fingrar värker av lust att släppa
sluta kämpheten för det gör så förbannat ont att hålla i.

Med kinden mot mitt ihopknövlade täcke
är jag ett lim mot bergsväggen.
Håll kvar släpp inte det går inte
jag kommer inte att orka.
Ingenstans finns en skåra att smeka in handen i
och rör jag mig så hotar vinden att svepa bort mig
ner mot fiskmåsar som skränar utanför min husvägg över lekplatsen.

En stund lånar jag till fallet.
Jag ler i eftermiddagsklockans tick-tackande
och kylskåpsdurret säger var-så-god.
Jag flinar till friheten att släppa
och under en sekunds andning utmanar jag rädslan
uttagen i förskott
hur ont det kommer att göra efter svävturen.
Smash
ner i marken
landa på golvet nedanför madrassen
säga hej till parkettråttorna
som dammar runt i en galen dans.

Fem-nio-tretton och till sist
tjugotre
droppar vatten klinkar mot översta tallrikens odiskade hög och jag finner ingen fred med berget som klibbar mig fast.


detta är ett bidrag till Sourze poesiskola

Av Li Carola Tamm 20 aug 2003 10:20