Parallellvärld

: : :

"Här söker vi titeln på en populär svensk film. Lodrätt två, fjorton bokstäver i vinkel, substantiv i bestämd form."

Ur radion hörs smattrande trumpeter, latinska rytmer i en sprittande, käck melodi.

"S-Ä-L-L-S-K-A-P-S-R-E-S-A-N" bokstaverar hon tyst för sig själv och fortsätter att titta förstrött i Länstidningen. Om hon läser engagerat missar hon frågorna och mamma ringer alltid under snabbgenomgången för att få hjälp med det hon själv inte klarat av.

Hon tar en klunk ur en storblommig tekopp och bläddrar fram familjesidan. I ögonvrån ser hon hur han står lutad mot dörrposten. Han har en broschyr i handen.

- Vad är det här?
- En broschyr.
- Ja, jag ser det, men varför?
- Fråga då inte "vad" - utan "varför".
- Du fattar vad jag menar.

Hon suckar. Detta tröttsamma duellerande.

- Det är ett prospekt, om utbildningar.
- Jaha.
- Jaha?
- Ja, hur ska jag tolka det?
- Att jag vill plugga kanske?
- Ska du sluta jobba?
- Ja, om jag ska plugga heltid så kan jag inte jobba.

Han sätter sig tungt på stolen mitt emot. Yrvaken, håret på ända. Kalsongernas resår är uttöjd efter alltför många tvättar. Hon fortsätter att titta i sin tidning, men nu med ett spelat intresse, som för att markera att det inte finns något mer att säga. Trumpeterna fortsätter att smattra ur radion. Han lutar sig tillbaka och bläddrar i broschyren.

- Fridhems Folkhögskola...men va fan. Det ligger ju i Skåne?
- Mmm.
- Det är ju säkert 80 mil dit.
- Ja, fast jag hade ju inte tänkt pendla direkt.
- Ska du lämna mig?

Freeze. Stillbild. En sekunds evighetsstund när en blick möter en annan över ett frukostbord.

- Nej, jag vill plugga säger jag ju.
- Jag trodde du ville flytta till en större lägenhet?
- Jag sa att det var trångt här.
- Ja?
- Det är trångt överallt, i hela stan. Stad förresten, det här en byhåla.
- Jag trivs här.
- Du lyssnar inte på vad jag säger.
- Jag trivs med dig.
- Sluta.

Trumpetsmattret har tonat ut. Hon har missat påannonsen för nästa melodi, men gissar att det är M-A-R-L-E-N-E som i Dietrich. Han söker hennes blick.

- Har du någon kontakt med Sanna?
- Sluta nu, jag vet att du inte gillar henne.
- Hon lämnade Stefan.
- Han knullade runt.
- Hon var högfärdig.
- Han är en skitstövel. Han kan skylla sig själv.
- Ja, du borde veta.

Hon tittar uppgivet på honom. Det där med Stefan var länge sedan. Glömt. Passerat. De hade varit tillsammans långt innan han kom in i bilden.

- Lasse. Gör inte så här mot mig.
- Det är du som "gör". Det är du som drar.
- Men följ med då!

Han tittar ut genom fönstret. Snart är hösten här. Hans nakna axlar ser pojkaktiga ut. Ögonen är rödkantade, av trötthet eller tårar har hon svårt att avgöra på det här avståndet.

- Jag höll på att köra på en älg igår.
- Lasse...
- Sen fick jag backa tre kilometer genom skogen, med släp. Det fanns ingen vändplats där jag skulle lasta timret, och inte en käft.
- Lasse. Du kan följa med.
- Farsan har frågat om jag vill börja köra för honom.
- Jag har redan anmält mig till fotoutbildningen.
- Fasta långkörningar. Bra betalt. Sundsvall - Östersund - Örebro - Stockholm.
- Jag kommer att bo på skolan
- Jag är less på torv och timmer.
- Jag kommer hem på loven.
- Jag kan ju inte ett skit!

"Här ska vi nu spela en populär artist som gjort en bejublad turné genom sommarsverige. Vad heter gruppen vi är vana att höra honom i? Vågrätt nio, sju bokstäver."

Han reser sig och försvinner ut i hallen men hinner höra ett par takter och konstaterar:

- Jo, fucking jävla Roxette. Men vad fan hjälper det!



Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola.

Av Anna-Carin Collin 19 aug 2003 11:20