Norrlands pärlbarn

Någon frågade mej varför ingen hade förklarat.

Jag målade en svartsynt modersgestalt
som grämdes över att barnet skrek och skrek
och dessutom blev tröstat
istället för att ligga kvar och skrika och skrika tills det
lärt sej.

Ovanpå tuschade jag ett vitt lager med snö
och folk överallt med ögon
runda av under och samma urmoder som räddes
att någon skulle se
att barnet låg utan vantar mitt i det osvarta lagret av sömn.

Därav mitt frågefyllda svar.


detta är ett bidrag till Sourze poesiskola

Av Li Carola Tamm 19 aug 2003 10:11