Nattflygning

Ett flygplan i den nya, viktlösa klassen!
Molnen drar sig undan, osäkra
smider ränker nu, smider nya regn.
Så har ingen flugit förut!
Förbjud det fort! Och så mera regn.
Som kragsvettiga kontorister
i någon kvalmig himmel
samlas de vid kopieringsapparater
och tisseltasslar oanständigheter.

Ombord är jag! Mjuk i alla leder.
En glidande omöjlighet, ett oförlåtligt brott
mot den fysiska naturens lagar.

Alldeles nytt är allt och själva luften undrar
drar efter sig själv och fåglarna
som härskat lekfullt nyss
upptagna av sina liv och dödar
stannar liksom mitt i flykten.
Sparven stirrar på höken.
Är det sant? Ser du vad jag ser?
Höken rycker sina fågelaxlar.
Jag ser vad du ser. Någon måste drömma
och det liknar ingen fågeldröm.

Tvärs över planeten
vindlande och utan tyngd
fladdrande med fjäderbolster,
leende som om jag vunnit första pris
i alla nattens spel.

Höken glider närmare, sneglar
ur fågelögats vrå,
låtsas inte märka hur fort
denna nya fågel flyger.
Molnen drar sig undan, återgår
till sina molnaffärer. Och höken
som till sist blir lämnad efter
viker ner
dyker
och är borta.

Av Klara Öberg 15 aug 2003 17:12