Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Fotspår i snön

Efter ett pianopreludium av Claude Debussy

Genom fönstret
i rummet på andra våningen:
bara snö,
inte en människa.
Hon och hunden,
och brevet.

Blundar.
Minns värme,
leenden, skämt, skratt.
Hon ler,
tycker sig vara tillbaka.
Tittar upp:
bara snön och hunden.

Oron gör att hon ställer sig,
går runt,
allt fortare,
snubblar på hundkorgen.
Lilla hund om du visste!
Ser på hunden,
länge.
Tar på rocken.

Ute i snön.
Iskyla.
Börjar skymma.
Där! Är det någon där?
Pulsar i snön,
bort mot träddunge,
andas häftigt men…
Ingen.

Sjunker ner:
rygg mot träd.
Så skönt att blunda och vila!
Det känns som…
Ja där är leenden, skratt,
han själv!

Snön faller
i skymningen.
Hunden gnäller
i sömnen.

Detta är ett bidrag till Sourze poesiskola