På café med vänner

- Verkligen, höll Sara med. Det blir alldeles för sällan nu när Pontus och jag fått Maja. Barn och karriär ni vet.
- Kan förstå att det blir mycket, sa Magnus, med bibehållen entusiasm.
- Nu börjar det äntligen hända saker. Jag ska träffa Classe, vår VD som ni vet, på onsdag, och det måste nästan vara om projektledning för vårt nya uppdrag, som jag har snackat om förut. Vi har ju fått vårt största konto nu från TGT och jag tror jag avgjorde affären där i slutet och jag tror Classe har fattat det. Och nu ska ju Gunnar sluta, så det ska bli spännande, om man säger så, att träffa Classe på onsdag.
- Kul, spännande, instämde alla och Magnus bytte spår:
- Vet ni vad som hände mig då? Precis bredvid där jag bor, på Kungsholmen är det ju nuförtiden, så finns det ett bageri som jag brukar gå till ibland på helgerna. Ni vet så där när man vaknar sent och kan äta frukost länge. Hur som helst var jag inne där för ett par veckor sen och då är det plötsligt någon som kommer in och vet ni vem det var? Manne på TV, cykelclownen, bananen. Jag tror fan han heter Manne på riktigt också. Han köpte nån vetelängd eller nåt sånt. Jag brukar bara köpa småfrallor när jag är där.

Alla drack lite av sitt kaffe.

- Jag borde egentligen inte vara här, sa Lisa. Jag har haft hur mycket som helst sista tiden, och det blir ju inte bättre nu när vi bara blir två kvar när Ove går över till marknad. Jag förstår faktiskt inte hur dom tänker. Jag gör faktiskt inte det. Ska två personer göra lika mycket som tre personer? Då får dom väl betala för det också, men det har dom förstås inte sagt något om och det lär dom ju inte göra heller. När jag började var vi fem personer på fakturering, och nu är vi bara två. Snart får man väl sparken också.

Alla drack lite av sitt kaffe.

- Jag tror dessutom inte att Ove vill byta. Jag tror det är vår nya, arbetsledare som det heter, som har massa idéer för sig och jag tror inte att det är så förankrat som hon tror heller.

Harald berättade nu stolt att han hade en ny tjej. Från Italien.
- Det är helt otroligt, det är en helt annan mentalitet. Vi är liksom vana vid att träffa familjen på julafton, men hemma hos henne i Italien kommer hennes mamma förbi varje dag och pratar om allt möjligt. Dom är mycket mer öppna för olika åldrar och sånt där.
- Hur länge har ni hållit ihop, är det seriöst? Magnus var lite överraskad.
- Två månader snart. Vi ses inte så ofta som vi skulle vilja eftersom hon måste plugga mycket. Om hon inte klarar sin sista tenta här blir det bökigt att fixa det från Italien, så hon måste klara den första gången. För hon åker tillbaka till Italien helgen efter. Förmodligen åker jag efter henne och tar ett jobb nere i Rimini. Det ligger ganska nära Venedig, på östkusten.
- Vi var i Italien förra sommaren jag och Pontus. Nu får man väl hålla sig hemma ett tag med Maja och allt. Vi var i Rom och så hyrde vi bil och så bilade vi lite i omgivningarna där. Jag har hört att västkusten är lite finare än östkusten, men det vet jag ju inte. Det var i alla fall fint där vi var.
- Cecilia, min tjej heter Cecilia alltså, har släkt i Rom, så förmodligen åker vi dit till jul. Dom brukar fira jul hos dom i Rom.
- Nästa semester blir väl husvagn och campingplats. Pontus familj hade alltid husvagnssemester när han var liten. Han kanske har en liten husvagnsgen i sig. Usch, tänk om det är så.

- Jag tror fan att han heter Manne på riktigt. Visst kan det bli märkligt ibland när någon nästan har blivit ett begrepp och så stannar man upp och tänker på att det bara är en vanlig människa som spelade en vanlig clown och som dessutom kanske använde sitt eget namn? Har ni tänkt på det?

Ingen gav sken av att förstå exakt vad Magnus menade.

- Det skönaste med Cecilia är ändå att hon inte har bråttom. Det är lite med religionen förstås, men jag tror dom är lite mer äkta på något sätt också. Är det så är det liksom. Och då kan man vänta med sex och sånt också. Sara avbröt:
- Hade inte du en annan tjej förut som var sådär kort? Hon var bara till axlarna på mig, men hon var jättesöt. Vad hette hon nu igen?
- Wilma hette hon, men Cecilia är inte alls kort. Hon är säkert 1,65, och så har hon svart hår, ner hit.
- Wilma är ju ett jättefint namn. Varför tog det slut, ni var väl ett fint par?

Tystnad.

- Det fungerade inte med henne. Hon ville mest vara själv eller med sina kompisar, så det höll inte. Sen gjorde hon slut på min födelsedag, bara en sån sak. Jag skulle inte bli ihop med en sån tjej igen. Den här gången är det helt annorlunda.
- Brudar! Man blir inte klok på dom, bröt Magnus in. Jag hade en tjej i våras som det vara ganska seriöst med. Sen visar det sig att hon har en gammal kille som hon fortfarande träffar. Inte så att dom hade sex, men dom snackade helt klart om att bli ihop igen, samtidigt som hon träffade mig. Helt sjukt. Jag sa bara stick när jag fick veta. Sen skickade hon ett brev där hon ville förklara allting. Precis som om jag brydde mig om det.
- Läste du brevet?
- Efter ett tag läste jag det väl kanske.
- Vad stod det då?
- Massa trams om att hon kände ansvar för sin gamla kille och inte kunde lämna honom i sticket. Han hade tydligen problem med droger och all möjlig skit. Var och en får ta ansvar för sig själv. Det är min inställning och så röstar jag också.
- Jag struntar i politik, fastslog Lisa. Jag vill ha roligt. Då kan man inte vara två personer som jobbar för tre. Hur kul är det att vara utbränd? Det är flera på jobbet som är utbrända. Det kan hända vem som helst, och man vet inte riktigt innan. En tjej blev utbränd av att hennes chef bad henne gå ärenden som inte hon borde behöva göra.
- Jag tror att jag skulle kunna bli utbränd, sa Sara. Jag har typisk riskprofil; i karriären med småbarn. Det är väl ungefär 50/50 chans att klara av det om man tittar på statistiken tror jag. Lisa, tycker inte du att hon Wilma var söt? Varför fick vi inte träffa henne mer, då kanske hon hade kommit in i gänget liksom?

- Får man påtår tror ni, undrade Harald och reste sig upp för att hämta mer.
- Om vi inte hade döpt Maja till Maja, hade vi kanske döpt henne till Wilma, fortsatte Sara. Det var Pontus mamma som ville att det skulle bli Maja, men det är ju jättefint det också. Maja är faktiskt fantastisk, hon sover och äter jättebra.

Sara lutade sig lite över bordet:
- Han blir lite sur över den där Wilma tycker ni inte?

Harald kom tillbaka:
- Dom tar tio spänn för påtår, sanslöst.

Snacka om att byta ämne tänkte Sara.

- Jaha! Annars då, händer det något kul? undrade Magnus.

Tystnad.

- Min lillasyster gifte sig förra veckan, sa Lisa. Hon är 26. Ni kan ju fatta pressen, jag har inte ens sällskap med någon. Hur skulle jag hinna med det förresten?
- Jag funderar på att gå flamencokurs, sa Harald. Det gäller ju att ta seden dit man kommer om man säger så.
- Flamenco! Utbrast Lisa. Kan inte vi gå tillsammans Harald?
- Absolut, det skulle vara...
- Förlåt, avbröt Sara lite försiktigt, men är det bara jag som skulle behöva gå tillbaka till jobbet?
- Nej jag borde också, sa dom andra samstämmigt.

Magnus föreslog att dom skulle ses igen. I alla fall före jul eftersom det var värdefullt att hålla den här kontakten. Alla sa "självklart" och "absolut", eftersom det var så kul att få höra hur alla hade det. Dom reste sig och gick ut på gatan.

- Hur går det med företaget då Magnus? frågade Sara samtidigt som hon slängde på sig jackan.
- Jo för fan, vi hade vår bästa månad någonsin förra månaden.
- Jaha, vad bra, vad kul. Vi ses hörrni! avslutade Sara och alla försvann åt varsitt håll.

Av Andreas Franson 09 aug 2003 10:32