Tillbaka i dagarna

Sen blev det Zeb makejen, Alla ville bo i en zzzzvamp och trazan o banarne, nej, vänta, det var väl innan, fan, det flyter ihop allt det där, fan, hemliga Arne, klipulver, vi rånade glassbilen och det blev ingen TV på en vecka, jo, vi kunde titta hemma hos Burken, där gjorde man som man ville, fan vad bra han hade det, nej, nu inser jag att han hade det förjävligt, ja. Men det flyter ihop, alltihop. Sen blev det tjejer man inte fick klämma på, högerytter med dåligt flås, fan, smala axlar och klen bringa, som en cornflakesflinga, ja, fan.

Efter ytterligare några år skaffade man aldrig moppe, nej, började lyssna på farlig musik, smet in på fester man var på tok för liten för och nu fick man klämma, ibland, lite, ja, lyckliga stunder. Sen lärde man sig rabbla konspirationsteorier, man lärde sig känna igen ondskan, man slutade köpa produkter från multinationella företag, ja, man låg utsträckt, på rad, nere vid vattnet, Mälaren och stirrade på stjärnorna hela natten. Ibland satt man under äppelträdens blomtyngda grenar, vita, som snö, nere intill Svartåns bruna vatten som silats genom gravfälten, kyrkogårdarna norr om stan och skickade en helt vanlig, laglig burk mellan oss, från en liten tonårshand till en annan. Drack i stora klunkar och löste det ena mysteriet efter det andra. Knöt tillsammans upp vuxenvärldens knutar. Flera år

Senare, men ändå bara ett ögonblick om du frågar Einstein.

Mer nyligen, nästan igår, sprang vi nakna över gräset på nudistbadet ute på Östraholmen med spioner från Säpo smygandes i buskarna, ja, de har ett helt arkivskåp där uppe i högkvarteret fullt med bilder på våra blottade könsorgan, sorterade och numrerade efter datum och klockslag, Egentligen är det jag som är modigast, min kamrat är nämligen helt monstruöst byggd,de fick specialtillverka större plastfickor, ja, något konstigt måste det vara när två till det yttre välartade tonårspojkar springer nakna, med könsorganen blottade över grönt gräs och slänger sig i det jumna vattnet, tillsammans, så fick det fan inte gå till, nej, det var inge bra, men de tog aldrig in oss på förhör, nej, de nöjde sig med att sakta in och glo surt på oss när de åkte förbi på Storagatan i sin stora hårda Volvo, ja, fan.

Men jag har hört historier om hur de där bilderna hämtas upp till regeringskansliet sena nätter när de höga gubbarna för en gångs skull inte jobbar över utan beger sig hem för att umgås lite med familjen. Fan vad nervös han är när han kliver över tröskeln. Han känner sig lite fånig o obekväm, han rabblar sina barns namn i huvudet, pluggar på, fan.

Kvar på kansliet har kvinnorna ett eget litet partaj. O ja. Titta på den här, se hur han är skapt. Oooo, utbrister finansministerns sekreterare och lägger benen i kors under den grå tajta kjolen.

Hade det varit tvärtom att det var unga nakna kvinnor på korten och äldre herrar som stirrat så hade det varit sexistiskt, mycket värre än nu, ja, inge konstigt med det, hotet mot unga kvinnor är nämligen ofantligt mycket större från samhället så den här lilla festen de ställde till med på kansliet vissa sena nätter har inget med jämlikhetskampen att göra, nej.

Men det är över nu och snart är det slut, om åttio år. Kanske mer, eller bara om ett litet ögonblick. Ja. Vad är egentligen skillnaden så länge man har roligt kan de tycka vad de vill, ta så många kort som helst, en miljon om de så vill, ja. Fan.

Av T.L Stjerna 07 aug 2003 10:42