Slipdamm

på en stol bland bilar, verktyg, slipdamm
kroppstemperaturen sjunker
på väggen; en tjej som visar fittan

han slipar på en bil
jag tittar på
vick,vick på tårna

"du säger inte mycket"

musik ur högtalarna
slipmaskin och sandpapper
vi får väl prata sen

går ut i båthallen
sparkar på stenar
kan inget om bilar
vill inget lära mig
vill inte gå in till
elektriska spänningar
vill inte vänta på ord
jag vet ska komma

sätter mig på stolen igen
sekunderna har promenerat 60 varv
snart börjar tv-serien
vill åka

"fryser du?"
"ja"
"sätt dig på kontoret, kommer snart"

tinar framför elementet
han bredvid med blått damm i ansiktet
jag stryker inte bort det
luften vibrerar

"sätt dig, har satt in kort på flickvännen nu"

vad?
får se plånboken
okej, hans bil

"fint"

så kommer hans ord
väntade, oväntade
sparkar med stålhättor
över kroppen
jag kan inte springa och
träffas överallt

sedan:

"skjutsar dig hem nu"
"jaha"

torkar upp blodet
från avdraget nagelband
med tröjan
reser mig
tv-serien har börjat

jordgubbswunderbaum luktar slisksött
musiken hög
omväg för att vi ska prata

är full av ord som vägrar formas
inte här, inte nu, inte för honom

framme
hur tar man avsked?
stryker hastigt bort blått från hans hand

"hej då"
"hej då, vi syns"

tror honom inte
osagda ord står kvar
ser röda lyktor försvinna
han och flickvännen
åt helvete med båda två




detta är ett bidrag till poesiskolan

Av Emilia Eriksson 07 aug 2003 10:55