sourze.se

Tungvirvlar

Immig bussruta
Bilder ur bakhuvudet

Immig bussruta
Bilder ur bakhuvudet

Vännerna, ogemenskapen, skratten
nådde det ögonen?

Samtalen som gick runt, runt i korridorerna
uppochner?

Vännens hud som blev så tunn, så tunn
förstörde magsyran någonsin tänderna i sin revbenstanke?

Festerna
hemmagjort körsbärsvin, spyorna i håret, skratten
nådde det ögonen då?

Hjulningarna i parken, på gräset, på gatan
skriken, kramarna, pojkarna
gjorde de någonsin som hon ville?

Gnaget i huvud och mage

Omvägen runt engelskläraren dagen därpå
när sömnen valdes istället för hans grammatik


Då var då
Nu är nu


Tillbaka i uppväxtstaden
Borta är gemenskapen, festerna
Vännerna någon annanstans
vart?

Allt är likadant och ändå inte
Hon har andra ögon nu
Egentligen vill hon vara osynlig men
synas ändå
Hon tror hon är osynlig
men det är hon inte
tydligen

När pojken från förr med kompis
kör omväg och plockar upp henne
i bilen och vill veta
tror han det förlåter?

Hon undrar vad för de verkar ju redan veta allt
allt men ändå inget
vem hon är, vad hon vill, vem hon är
har de någonsin vetat?

Hon tvivlar
Då var hon en annan
Nu är hon en annan
De är desamma

De frågar hon svarar
och tvärtom

Och tungvirvelpojkarna
Hon kommer visst ut ur deras munnar ibland
Hon undrar hur och varför
Om hon har etsat sig fast där
hon?

Och sedan vännernas ord:
Du är fortfarande deras älskling...
fortfarande, fortfarande?


På väg hem
Om man dag efter dag färdas på
samma asfalt vet man vart man är
men inte nödvändigtvis vem
Hem
där är hon hon
ibland

Hon vill kunna måla, men det
vill inte penseln
vad är idén då?

Hon vill skriva med de bra orden
De kommer inte
orden, orden?

Väntar
Går på mossa
Snurrar ståltråd runt fingrarna

Sedan skriver hon med blå bokstäver:
jag var aldrig lika beroende
av dig så som flugorna är av att snurra runt något


Paus igen
Minnena vill ha uppmärksamhet
de är nära henne här
tankar tillbaka

Hennes läppar formar ord
som bara hon kan höra
och de trycks mot pappret
jag kan ju faktiskt


Det är dags att resa igen
Hem till nya hem
till hennes värld som ingen här vet något om


Staden där bakom har haft sin betydelse
men det finns alltid knutar kvar på nystanet
sedan man löst ut det
faktiskt


/////detta är ett bidrag till poesiskolan


Om författaren

Författare:
Emilia Eriksson

Om artikeln

Publicerad: 05 aug 2003 11:37

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: