Pragmatisk liberalism, del 1

Denna översiktliga introduktion till en aktuell amerikansk diskussion behandlar det filosofiska rättfärdigandet dels av liberalismen som politisk teori och dels av
modernt samhällsliv överhuvudtaget. Den politiska filosofins metateori har diskuterats under 1980-talet i USA med en icke-universialistisk etik som utgångspunkt. John Rawls senare skrifter har bidragit till en stundtals intensiv debatt om önskvärdheten i en politisk formel för pluralistiska samhällen, inte minst sedan argumenten satts in i en postmodernt perspektiv av hans vapendragare
Richard Rorty. Jag avslutar med att ta upp den kritik som framförts bland annat av Chantal Mouffe.

Mina kritiska anmärkningar har ringa anspråk på att vara fullständiga, utan bör ses mer som ett försök att skissa konturerna av en viktig debatt, där Rawls huvudfråga
angående en samhällsgemenskap under senkapitalismen är; Vad är det minsta som kan hävdas be asserted; och om det måste hävdas, vad är dess minst kontroversiella form?

I.
Good for us here and now

Medan loj nyliberalism och trött gammelvänster verkar gått i stå, stakas alltså just nu ut linjerna ut i USA för en postmodernt influerad pragmatisk politik av de inflytelserika filosoferna John Rawls och Richard Rorty. Deras o-politiska evangelium lyder: det finns inga universiella och objektiva moraliska värden eller politiska ideologier som rättfärdigar den västerländska marknadsekonomin och liberalismen, men de gängse lokala värderingarna och sunt förnuft räcker gott. What’s good, is good for us here and now. Period.

John Rawls är den försiktige Harvardprofessorn som 1971 försvarade välfärdsstaten i sin moderna klassiker A theory of justice. Tanken var där att finna en rationell formel som var och en kunde godta utan att vädja till någon särskild värdegemenskap eller solidaritet. Tvärtom, bakom en "okunnighetens slöja", där vi inte känner till våra framtida sociala positioner, bör vi välja två principer:

1. Att varje person ha lika rätt till det mest vidsträckta system av lika grundläggande friheter som är förenligt med ett likartat system av frihet för alla,
2. Sociala och ekonomiska ojämlikheter ska arrangeras så att de är både : a till största möjliga nytta för de sämst ställda, såvitt förenligt med principen om ett rättvist sparande det vill säga om ett tillräckligt samhälleligt sparande för kommande generationer, och b fästade vid befattningar och samhällställningar som är öppna för alla med lika chans till tillträde".

Men hur kan människor förmås abstrahera från sina sociala och personliga situationer? Vilken typ av samhälle är det frågan om? Liksom många upplysningsfilosofer vill Rawls formulera universiella regler för alla rationella och morala människor i alla samhällen. Men han menar att den okunnige väljaren känner till "generella fakta om mänskliga samhällen. De känner till politiska frågor och principerna i ekonomisk teori; de vet grunderna i social organisation och människans psykologiska lagar" Rawls 1971, s.136-7. Redan här görs antaganden om människan som överensstämmer väl med en viss lokalt definierad mänskonatur. Tidigt noterade bland annat Tomas Nagel att den okunnige väljaren var bra lik en samtida liberal västerlänning med typiskt individuella preferenser. Rawls stod dock fast vid att
hans två principer var universiellt tillämpbara på alla möjliga samhällen. Därmed befäste han enligt mitt synsätt den rådande liberala marknadsekonomin på ett smygande sätt, något som snart stod i öppen dag, inte minst av honom själv.

Från vision till resignation
På 1980-talet träder Rawls fram som en slags resignerad ideolog för en "modern konstitutionell demokrati" baserat på vissa "fundamentala men latenta intuitiva idéer i den offentliga politiska kulturen i ett demokratiskt samhälle". Han påstår också öppet att "den politiska filosofins mål beror på det samhälle den riktar sig till". Ett "överlappande konsensus" ska hålla samman divergerande
filosofiska och religiösa åskådningar, då ett reellt konsensus ter sig omöjligt att uppnå. Hoppet om en politisk gemenskap måste överges om vi med detta menar ett politiskt samhälle enat genom en allmän och övergripande doktrin menar han.

Från början var hans rättviseteori en del av teorin om rationella val se Rawls 1971, s.16. Men denna 50-talsmässiga optimism om teknisk rationalitet och
beslutsteorier i etik har försvunnit i hans bekännelse från 1985:

"Det Rimliga Reasonable är viktigare än det Rationella ... Sålunda var det ett fel i Rawls 1971 och ett mycket vilseledande att beskriva rättviseteorin som en
del av teorin om rationella val. Vad jag skulle ha sagt var att uppfattningen om rättvisa som rent spel använder ett begrepp om rationellt val vilket är underställt rimliga villkor för att beskriva de överväganden parter gör som representanter för fria och lika personer; och att allt detta sker inom en politisk rättviseuppfattning ... Det finns ingen tanke på att härleda rättvisans innehåll
inom ramen för teorien om rationella val som den enda normativa idéen".

Av Jan Sjunnesson 30 jul 2003 10:11