Andetag

Jag har en känsla inom mej som jag inte riktigt kan förklara
Den hänger ihop med magen och det knyter sej när jag vill andas
När du kommer gående med din mun så
vill jag slå på dej för att
Jag vet inte men du är så vacker på nåt sätt
Så därför vill jag hata dej för det är lättare
När du ser på henne så gör det så
Därför hatar jag dej
När du håller om henne så där ömsint
så blir jag alldeles svettig och vänder mej bort från er
tittar på glassmaskinen
som maler fram glass till alla solvarma människor
på gånggatan
Varför måste du vara så underbar sådär mitt framför mej
Varför skulle dina läppar kännas så mjuka
mot mina

Vaknar och du ligger bredvid mej
och i sömnen har du vridit dej så din arm ligger över mej
Dina fina linjer under ögonen är nästan utslätade och du ser så ung ut
I sömnen
Tänk att du är hos mej
i min säng
Du har sovit hos mej
Vikt kudden dubbel under ditt huvud och dina andetag
blåser lätt mot min kind om jag ligger alldeles stilla
Så känner jag det
Dina andetag

Försöker att andas i takt med dej och minns rodnande
hur du tog i mej igårkväll
Hur jag dog hos dej igårkväll
Och tårarna som rann utmed min kind
som jag strök bort för att dölja för det var så längesen
Så jag minns knappt hur kärleken kändes
Med våra andetag tillsammans i takt
Hur vi någonstans förlorade tanken
och bara var under en brännande sol
Händer som låste fast mina
Ropet som jag ropade kändes främmande
som någon annan
men ändå så bekant att jag vet
Den där känslan i magen, du vet
Fast du inte vet

Vaknar
och inser att du inte alls ligger hos mej
att jag bara drömt, hur kunde
det var så verkligt
Ja, jag är säker på
att jag kände dina andetag mot min kind
jag är säker på
att du var nära
hos mej
inatt

detta är ett bidrag till poesiskolan

Av Maria Flink 23 jul 2003 11:49