Nära-livet-upplevelse

Du som gillar att cykla, du borde ju gå på spinning, får jag ibland höra från människor som inte känner mig speciellt väl. Jag brukar svara att jag föredrar spinning live. Vad spinning har med cykling att göra kan jag undra. En vanlig cykeltur innefattar ju inte bara själv trampandet utan även naturupplevelsen, att plocka blommor och smultron, att köpa glass någonstans, att stanna och bada. Även cykelträning kräver verklighet eftersom träningen även måste vara mental, genom att man tränar på att stå ut med motvind, sidvind, uppförsbackar, trafik och dåliga vägar.

Om du vill fly undan dig själv kan du gå ut på en internetchat och ljuga ihop ett intressant liv och en fantastisk personlighet kombinerat med ett snyggt yttre. Du får massor av nya, roliga vänner, men knappast någon verklighetsförankring om du målat upp en sådan bild av dig själv att en träff i verkliga livet omöjliggjorts. Du får en massa förljugna relationer med människor som knappast finns där för dig vid de tillfällen i livet då nära vänner är behövligt. Du kan till och med utveckla ett sexliv på detta sätt. Cybersex verkar ju väldigt kliniskt och bra. Ingen smittrisk och båda parter är perfekt utrustade, enligt den förljugna bilden. Förspel, närhet och eftersnack är knappast aktuellt i sammanhanget.

När livet behöver en extra kick anmäler du dig bara till en dokusåpa. Där kan du spela dig själv som du vill vara, men helst med lite extra betoning på dina negativa sidor, så att tittarna lockas att titta varje dag av nyfikenhet på vad du ska göra eller säga idag. Att ingen får en verklig bild av dig är av underordnad betydelse. Du blir ju kändis.

En skogspromenad är härligt. Det är bara att kliva upp på löpbandet, för skogen live är ju farlig, enligt dem som aldrig varit där utan bara läst i tidningen om allt som händer.

Vilket handikapp det måste vara att inte våga leva i verkligheten och att vara rädd för allt som kan hända om man går ut. I verkligheten kan det uppstå problem som ibland innebär att man måste ifrågasätta sig själv och kanske till och med utvecklas. I verkligheten måste man stå ut med att inte vara perfekt, men nog är väl det ändå ganska skönt att veta att ingen är perfekt. Inte ens jag.

Mitt liv kommer i alla fall inte att bli en nära-livet-upplevelse. Jag finns. Live.

Av Rakel Faleij 17 jul 2003 13:27