Foucault om subjektivation del 2

Subjekt, sanning och etik

Då tesen är att subjektivitetens roll hos Foucault har varit med från början blir uppgiften här snarare att beskriva att etik snarare än subjektformer är centralt i den tredje fasen.

Definieras etik som ett sökande efter en sanning om moral oavsett dess konsekvenser har Foucault i denna sista fas en etiskt uppgift: att undslippa den 1800-talsmässiga, borgerliga och freudianska uppfattningen att vårt beteende är färgat av undertryckt sex vars sanning är uppenbar, analyserbar och essentiell.

John Rajchman förtydligar: "The Freudian ’revolution in ethics’ had placed us under a basic, even overriding, sort of obligation: to be true or faithful to our desire, concerning our desire we must never deceive ourselves, we must always be honest with ourselves" 11

Detta "Var sann mot sitt begär!" var något annat än antikens maning att "känn dig själv!". Hur kunde det komma sig att just sex, erotik och själslig åtrå av alla mänskliga uttryck fick denna metafysiska betydelse att vara bärare av sanning? För antikens aristokratiska män var sex problem om det innebar att deras uppförande som make, hushållsägare, älskare till unga pojkar, etc, ifrågasattes. Penetrationen var problematisk om den innebar någon form av passivitet som åtföljde en ung man när han skulle bli fullvärdig man.

Hos Augustinus ett halvt millenium senare är erektionen problemet, Varför? Jo, för att den visar att mannen inte kontrollerar sin kropp som revolterar mot Gud. "Le sexe en érection est l’image de l’homme révolté contre dieu/.../une rebelle" hävdar Foucault i sin läsning av Gudsstaten 12. Om den grekiske virile mannen inte kunde kontrollera sig var det visserligen skamligt, för han måste kunna regera över andra och därmed kunna regera över sina passioner. Men det var inte ett metafysiskt brott, en konsekvens av ett syndafall, ett normbrott utan ett personlig nederlag att inte uppnå värdighet, areté.

Etiken valdes utifrån den civila ställning man hade vid tiden för Sokrates, Epikuros och de tidiga stoikerna. Êthikos, som betyder karaktär, var inte universell utan partikulär, även om diskussioner fanns hos Platon, Aristoteles, med flera om dess räckvidd i kosmos 13
8. Det fanns inget normsystem utan vanor, praktiker, beteenden, och så vidare, som kunde vara bra eller dåliga men inte goda och onda som kristendomen senare ville se dem, till exempel homosexualitet. Denna sexuella praktik ställer idag frågan "What relations, through homosexuality, can be established, invented, multiplied and modulated?" snarare än vem det är som gör dessa handlingar 14. Identitetspolitiken som en konform strategi att finna nya namn för gamla identiteter intresserade inte Foucault varför queer-teoretiker som inriktar sig på vissa grupperingars identitet misstolkar honom. Att finna nya praktiker, och därmed en ny etik, är viktigare än dessa relationer till sanning och identitet "är jag bög innerst inne?" etc 15

Att etik och subjektivitet intresserar Foucault syns i hans elaboration av liv som konstverk, une art d’éxistence, une transgression. "From the idea that the self is not given to us, I think there is only one practical consequence: we have to create ourselves as a work of art" 16. Vår tids post-normativa etik kan hämta inspiration i antiken, renässansen, dandyismen och 1960- och 1970-talens frigörelser för att en etik som inte bygger på universella, och fram för allt, inte på vetenskaplig kunskap om oss själva 17. Denna förvandling av oss själva utanför humanismen lyder under ett nytt credo; Själen är kroppens fängelse!

Det är för mycket själfullhet i den franska filosofitradition Foucault växte upp under och i den sista fasen av hans liv lyckades han undslippa den. Eller? Deleuze tycks mena att han fann en metod hos grekerna som han varit på väg till hela tiden, men som där lyckades undslippa vetande och makt genom en "en dubbel avhakning", un double décrochage. Denna märkliga begrepp syftar på hur ett yttre förstått som krafter holkar ur ett inre, ett veck, med stöd av en självrelation. Det Foucault visade enligt Deleuze var att grekerna förmådde böja av yttre krafter mot sig själva och bilda en "affektion av självet genom självet"18.

Ett subjekt uppstod ur själva subjektivationsprocessen. Detta är viktigt för om vi bara ser till subjektprocesser som etiska överväganden blir grekerna inte så nydanande som när vi ser att de skapade ett subjekt genom att självrelationen rapport á soi utövas, praktiseras, böjs mot krafter i en agonistik. Kanske kan man säga att Foucaults betoning på njutning snarare än begär, och där han var oense med Deleuze, handlar om dessa yttre a-subjektiva krafter. Njutning som ett yttre veck hos en utspridd kropp, begär som inre rymd knutet till en identitet. Där de är överens är rätten till metamorfos i en tid där de gamla sederna "fortsätter framställa oss som subjekt på ålderdomliga sätt som inte längre svarar mot våra problem "19.

En etik grundad på vetenskap och universell rationalitet ersatte under den sena stoikernas tid den självskapande frie grekens praktiker. Sexualitetens ömtåliga sidor uppmärksammades och "man betonar nödvändigheten att infoga denna i en bestämd form som är bindande och som gäller för alla människor, därför den är grundad i både naturen och förnuftet"20.

Foucault värdesätter inte självformering, vare sig i Grekland eller i Kalifornien, som inte innebär en öppen social och kulturell relation, ett band till andra genom ständig variation snarare än plikt och konforma livsstilar De grekiska männens elitära övningar som uteslöt kvinnor, slavar, andra män, såg han lika lite som förebilder som den new age-individualism han stött på i Kalifornien. Istället för ensamma övningar refererar han till till exempel renässansens hjältar och Baudelaires 21. I likhet med Nietzsche ser han stil och form som det viktiga. Vilka stilformande tekniker som domineras av makten som vetande och som marknad är inte fastslaget en gång för alla.


Noter
1 Denna tredelning är även hans egen beskrivning: "…three domains are possible for genealogy, truth, power, ethics ", The final Foucault Cambridge, 1988, s. 351 2 Denna tredelning är även hans egen beskrivning: "...three domains are possible for genealogy, truth, power, ethics ", The final Foucault Cambride, 1988, s. 351

2 "Qu’est -ce que le Lumières" i Dits et écrits, del IV, Paris 1988 s. 567. Att Foucault visste priset för och besväret med att tala om människans död, hennes kontingenta karaktär, visar han i artikeln Politics and the study of discourse ,:"I can well understand those who feel this distress/.../even the fables told them i childhood obey rules…"

3 S. 90-94 i uppsatsen "Governmentality", från The Foucault effect

4 Övervakning och straff. Lund 1987, s. 162, 166, 199

5 "Ett förhör utan slut, en oändlig undersökning som ständigt utökas med nya minutiösa och ständigt mera analytiska iakttagelser, ett dömande som innebär att man upprättar en aldrig avslutad dossier samtidigt som man utmäter milda straff parade med examineringens envetna nyfikenhet, ett rättsförfarande som ständigt skulle mäta avvikelsen från en ouppnåelig norm och samtidigt utgöra en asymptotisk rörelse i riktning mot det oändliga "op cit s 265-6

6 S. 2 i Foucault and the political London 1995. Denna bok gav mig uppslaget att jämföra subjektivering som genomgående problematik snarare än som sista fas hos Foucault.

7 Övervakning och straff, s 227

8 Foucault, s. 133 sv övers. . I Deleuzes recension av Les mots et les choses 1966 hänvisar han till liknande yttre krafter: "du dehors à l’impensable ou au non-pensé/.../une pensée qui serait par elle-même en rapport avec l’obscur", s. 128 i L’île déserte et autres textes Paris 2002. Nutida naturvetenskapliga exempel på dessa yttre krafter, och med explicit hänvisning till Deleuze/Guattari, finns i Keith Ansell Pearson, Viroid life: perspectives on Nietzsche and the transhuman condition London 1997.

9 Op cit., s. 136. Även Viljan att veta Stockholm 1980, s. 181- 82.

10 Uppsatsen Liberal government and the techniques of the self i The Foucault effect s. 20

11 Truth and eros: Foucault, Lacan and the question of ethics London, 1991, s. 88

12 Dits et écrits, del IV, s- 176

13 Se Grekiska filosofer, W.K.C. Guthrie Nora, 1999 och Stoics, Epicureans and Sceptics. R.W. Sharples London 1996, där en åtskillnad i antik och kantiansk etik syns i den antika frågan "Why should I do what is right?" i kontrast till pliktetikens retoriska fråga som inte kunde besvaras med annat än jakande, i stil med "Why should I believe what is true?", s. 83.

14 Rajchman, op cit, s. 96

15 "On the genealogy of ethics", s. 237 i The Foucault effect

16 "Nous ne devons pas exclure l’identité si c’est par le biasis de dette identité que les gens trouvent leur plaisir, mais nous ne devons pas considérer dette identité comme une règle étique universelle", Dits et écrits, IV, s. 739

17 Ibid, s. 231. Därmed är Foucault tillbaka till Les mot et les choses, där han redan kritiserar humanvetenskaperna för att inte veta vad man sysslar med för slags vetenskapligt objekt, Människan, som först var ett objekt för vetande om liv, arbete och språk, och sedan subjektivitetens inkoherenta plats.

18 Op cit, s. 145.

19 Ibid., s. 152

20 Omsorgen om sig Lund 1987, s. 214.

21 Njutningarnas bruk Lund, 1986, s. 223, not 2. Se även Simmons op cit, s . 76: "It is an irony of self-fashioning that despite its resonance to autonomy, it includes being moulded by outside forces and attempting to fashion others". Deleuze begrepp om det yttre som subjektivationskraft kanske är tillämpbart, även om det inte kan sägas representera ett så stort brott med vetande och makt som han vill hävda enligt Simmons, ibid.s 133, not 7.

Av Jan Sjunnesson 14 jul 2003 13:38