Medborgarlön

Talet om att försvara arbetslinjen och arbete åt alla i samtliga partiers program och retorik måste diskuteras på allvar. Lönearbetet som mål förslavar människans utveckling. Alternativet heter medborgarlön!

Både höger och vänster tar miste på den senkapitalistiska krisen sedan 1970. De tror det är en konjunkturkris när det är en strukturkris. Jobben kommer aldrig tillbaka den gamla vägen. Vänstern bör dra nytta av arbetstidsvinsterna på ett solidariskt sätt, inte som påtvingad arbetslöshet. Det får bli hur mycket tillväxt som helst, de nya fabrikerna behöver inte mer folk och fasta heltidsjobb upphör vara centrum för identitet och politik. Bra säger jag, då jobbar vi mindre men alla kan ändå vara med i samhället om vi politiskt bestämmer det.

Utformning och nivåer ser lite olika ut i de förslag på medborgarlön som finns, se till exempel nätverket B.I.E.N. Basic Income Network Europe, se www.econ.ucl.ac.be/etes/bien/bien.html. Inte en lön som tvingar en att söka vilket jobb som helst för att överleva utan en lön som man kan leva på, ca 5000-6000 kronor i månaden utan skatt. För det ska man inte behöva göra mer än att vara över 18 år, vara frisk, med mera. Bidraget bör utgå till alla så att ingen blir stigmatiserad. Vill man sedan tjäna mer, vilket säkert många vill, är det bara ge sig in i racet. Poängen är att man kan gå in och ut ur systemet utan större hinder och att den egna fria tiden inte ses över axeln. Medborgarlön underlättar flexibilitet i arbete och privatliv. De som nöjer sig med medborgarlönsnivån kan ägna sig åt intressen, göra nytta där de finner lämpligt och vara ett stöd för alla slitvargar på den ordinarie arbetsmarknaden. Majoriteten kommer befinna sig där, medan de nuvarande 20 procenten utanför skulle få ett värdigare liv utan hets och beroende av ekonomisk status, sk "de-commodification" ekonomen Gøsta Esping- Andersens term. Även parallellsystem kan tänkas som bygger både på grundinkomst och behovsprövade transfereringar.

En oavsiktlig fördel med massarbetslösheten under 90talet har just varit att så många drabbats, tjänstman Pettersson och Lundström likväl som knegaren Andersson. Sverige börjar vänja sig vid färre jobb. Nu gäller det att dra social nytta av detta. Vårdkris och personalbrist i offentlig sektor är en annan fråga som jag lämnar här men som inte hotas av medborgarlön, tvärtom. Medborgarlönen måste finansieras av skatter, liksom akassa och bidrag görs idag. Människorna kostar i alla lika mycket.

Kruxet är att få de med medborgarlön att känna sig delaktiga i samhället. Högerns medborgarlönstanke, bla framförd av såväl Nixon som Milton Friedman och moderata studenter 1970, är att betala för att slippa se de understödtagande och passivisera dem. Vänstern bör vara att göra dem i sanning delaktiga genom att de finns med i samhället, kanske genom en samhällstjänst på 2-3 timmar om dagen eller var tredje vecka. Det vill säga Gunnar Adler-Karlssons över 20 år gamla förslag om en "arbetsvärnplikt som innebär att alla jobbar cirka 15 år, sedan är man fri att göra vad man vill. Problemet är att kontrolla alla, men samma problem och meningslösa sysselsättning finns redan idag med alla sk biståndhandläggare på socialförvaltningen, a-kassan och arbetsförmedlingen. Istället bör de utföra nyttigare sociala uppgifter än att kontrollera om folk stiger upp på morgonen eller fösa in dem i olika tids- och arbetsscheman.

Medborgarlön frigör människans skapande förmåga istället för att trycka ner henne i skoskaften, vilket den nuvarande arbetslöshetspolitiken gör. Arbetslösa tvingas idag till meningslös sysselsättning, kamoufluerad som utbildning eller praktik. Varför? Jo, för att kontrollera denna växande grupp som står utanför arbetsmarknaden. Allt fler tvivlar på att satsningarnas syfte är annat än statistiskt och repressivt, högern kanske oftare än vänstern. Dessutom tvingas arbetslösa må dåligt när de borde fritt ta vara på den fria betalda tiden akassa på ett år innebär. De ska vara ett avskräckande exempel för oss alla som snor runt i ekorrhjulet. Huvudsaken för mig är att inte marginalisera de arbetslösa, en konstig kategorisering av en mkt heterogen grupp människor för övrigt.

I framtiden bör vi arbeta mindre, konsumera bättre och leva annorlunda, det vill säga ekologiskt hållbart, mer materiellt oberoende men mer samväxta kulturellt. Arbetarna i synnerhet vinner på medborgarlönstanken. De sämsta jobben måste betalas bättre för att någon ska ta dem. Synen på vad som är arbete måste förändras. De arbetsuppgifter vi skulle välja själva om möjlighet gavs kan vara nog så viktiga för oss och omgivningen att vi hellre gör dem än bli betalda mer för något meningslöst. Många betalda arbeten idag är meningslösa, till exempel att tillverka skräp, farliga produkter eller skicka runt papper i byråkratin. Därför är medborgarlönen antikapitalistisk i någon mån och kanske ett steg på vägen mot bättre hushållning och solidaritet för alla.

Sverige har haft svårt att ta till sig medborgarlönstanken konstaterar vänsterförbundets ekonomiske talesman, Jan Otto Andersson i Historisk Tidskrift för Finland nr 2 1998. Tanken som har rötter ned till 1700-talets Tomas Paine har fått bättre fäste i finska vänster- och centerkretser under senare år än i Sverige. Han tror det beror på svenskarnas sakrosankta lojalitet mot den socialdemokratiska välfärdsstaten och motvilja mot systemförändringar som inte bygger på inkomstprincipen. Vår lutherska arbetsmoral säger oss att den som inte arbetar ska heller inte äta. I Finland som drabbats hårdare av 90-talskrisen och inte vant sig vid generös inkomstkompensation på samma sätt är intresset större. Men det vänder. Enligt SJ:s kundtidning Kupé nr 2 1999 är 52 procent av svenskarna för någon slags grundinkomst, bland de arbetslösa 72 procent.

se även Länk: ekoforum.nu

Av Jan Sjunnesson 09 jul 2003 14:48