Universalläkemedlet förlåt

"Förlåt."
Möter hans blick.
Världen rasar ljudlöst.
Vindtunnel mellan mig och honom.

------

Några dagar senare.
Hjärtat har hunnit ifatt.
Frågor som behöver svar kräver sin plats.
Trängs med mig i verkligheten.

Försöker fråga, men möts av:
”Jag har sagt förlåt, så vi behöver inte prata mer om det.”

------

Jaha.

Universalläkemedlet förlåt.

Det var detta vi lärde oss som små bävernylonsklädda knoddar på dagis.
En lyckad spadstöld sker i ett obevakat ögonblick när Jakob bakar för fullt på sin sandkaka.
Men nästan direkt;
en uppmanande dagisfröken fröken rycker in:
”Jamen, säg förlåt till Jakob nu för att du tagit hans blå spade och såja, lämna tillbaka den...”

Ett motvilligt;
”Föööörlåååt, Jakob”
och den blå spaden returneras till sin rättmätige ägare.
Sedan är det utagerat. Klart.
Ett förlåt löste situationen på ett enkelt sätt.

Samma sak i grundskolan;
”Förlåt att vi sa att din smurf-väska är ful.
Den är jättefin. Kom och lek med oss.”
Ett förlåt och hokuspokus – situationen är löst.



Vi fick lära oss att ett förlåt lagar, torkar tårar, och gör att händelsen kan läggas bakom oss.

Men en blå plastspade är inte samma sak som ett brutet förtroende, lögner eller otrohet.

Så visst är det så att vissa saker inte kan sättas punkt för med ett förlåt. Frågor, ilska och ledset försvinner inte bara för att någon trycker in ett förlåt i munnen på oss för att stoppa ordflödet.

Någon har skrivit så fint att:
”Det finns ett ord,
ej mycket använt på vår jord,
det lilla ordet lindrar smärta och stillar gråt,
det lilla ordet är förlåt.”

Det får inte gå inflation i ordet förlåt.
Hjärtat måste alltid finnas bakom.

Av Sandra Lundgren 06 jul 2003 12:59