Som poet måste man då vara fet med röd näsa när man ska läsa sina ord ur en bok på ett bord gjord på masonit eller någon annan skit som är skövlat från naturen av penningstinna män med maskiner av stål med tunga vrål spottar iväg kottar som ingen vill ha, är det bra? Vara litterär och bli kär i sin penna sukta och känna sina ord bränna sig ner i ett papper likt en borr som etsar av handens darr en versal en gemen som utökas till en scen ur din kropp tills att tanken säger stopp. Lapa rödtjut med en poettrut flera liter medan man sliter med bläck som aldrig går väck. Dag ut och dag in i spinn dygnet runt är det sunt att dricka vin bakom en mörk gardin med volanger för att hitta sin genre utan sol på en stol som knakar ihopbrakar av din vikt för att skriva en jävla dikt som ska censureras för att sen publiceras av ett förlag som ger dig ett förslag om att ändra din attityd och bli mer pryd. Jag tror jag vet att jag inte vill bli poet utan bara skriva för att uppliva fram en känsla som ska fängsla. Då blir det bra, det tror jag.
Av Tobbe Johnsson 30 jun 2003 09:45 |
Författare:
Tobbe Johnsson
Publicerad: 30 jun 2003 09:45
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå