Elin del 2

Jag hade blivit fanatisk när det gällde att läsa medicinböcker. Jag kunde sitta och läsa dom i timmar och försöka förstå vad det handlade om. Det var sant det Maria sa om att jag inte gjorde något annat. Var sjukskriven och läste hela dagarna, jag tog inte in att jag precis hade fått en son. Jag började känna mig som en läkare, och det var ju vad jag ville nu, läkare. Jag hade för dåliga betyg så jag skulle vara tvungen att läsa in gymnasiet igen, hade bara gått två år på gymnasiet och det krävdes tre år och jag behövde ämnen som jag inte hade läst.

Vi åkte förbi Biomedicinska biblioteket och jag fick tag i några intressanta böcker. Vi hade precis köpt en bil, en gammal Saab 900 som tog sig fram med möda. Den var körbar men inte mycket mer. Jag hade börjat intressera mig för hur hjärnan fungerade så det var mest sådana böcker jag lånade. Jag blev biologiskt inriktad när det gällde känslor, jag trodde allt berodde på signalsubstanser i hjärnans kretsar. Det fick till följd att jag stängde av mig själv och inte trodde att mina känslor och mitt humör berodde på yttre saker som hände. Maria höll på att bli galen på mig.
- Fattar du inte att vi finns, Karl-Johan och jag, sa hon
- Jo det är klart att jag gör det, men jag fastnar i dom här böckerna. Jag ska bry mig mer om er.
Det gjorde jag inte utan jag satt bara och läste.

Vi behövde en större lägenhet så vi ville flytta. Vi var och tittade på olika lägenheter och fastnade för en i Balltorp. Det låg några kilometer längre bort än där vi bodde. Det var en stor trea och vi kände att vi kunde trivas där. Vi fick lägenheten och vi fick packa ihop våra saker och flytta över till Balltorp ganska så snart.
Jag satt bara och läste och hjälpte inte Maria med att packa, böckerna var mer intressanta. Jag ville ta ner mer av mina saker från Stockholm så jag tog kontakt med min mamma.
- Hej det är jag, sa jag i telefonen till min mamma
- Hej vad roligt att höra från dig.
- Jag skulle vilja ha ner mina grejer hemifrån till Balltorp, kan du hjälpa mig med det. Hyra ett släp och komma ner med dom?
- Javisst, sa hon.

Hon och hennes kille kom ner samma dag som vi skulle flytta. Dom hade tagit med sig mina grejer och vi lämpade av dom i den nya lägenheten. Det var inte så mycket, jag hade inte hunnit samla på mig massor med saker ännu, jag var ju bara 23 år.
- Kul att se dig, sa mammas kille när dom kom.
- Kul att se dig också sa jag.

Jag hade gått upp ännu mer i vikt nu, jag vägde 90 kilo. Och jag tyckte det var pinsamt att visa upp mig inför folk som jag kände. Jag hade fått mer medicin varje gång jag kom på återbesök till Mölndalssjukhus. Det var av dom medicinerna som jag hade gått upp i vikt så mycket. Men jag trodde ju på signalsubstanser och kretsar i hjärnan så jag tog gärna emot nya mediciner när jag fick dom. Min läkare var pigg på att skriva ut medicinerna så det var lätt att få dom, jag behövde bara fråga om jag kunde få prova en viss sort så fick jag det. Jag hade suttit hemma och läst om dom så jag kunde alla nu och jag ville hitta en som passade mig perfekt, men det gjorde jag aldrig. Jag var fortfarande rädd för människor, åkte aldrig in till stan för då kunde jag stöta på någon jag kände. Jag höll mig hemma.

När vi packat ut mina saker åkte vi några vändor mellan den gamla och den nya lägenheten, vi var klara efter några
- Tack för hjälpen, sa jag
- Det var så lite så, sa mamma
Vi åkte och köpte pizza på ett ställe som vi visste hade goda pizzor. När vi hade ätit så åkte mamma och hennes kille hem. Vi tog farväl och sedan började vi packa upp saker. Det var ganska sent så vi eller rättare sagt Maria höll inte på så länge. Vi gick och la oss efter ett tag.
När vi vaknade dagen därpå fortsatte Maria och packa upp medan jag satt och läste.

Det började bli för mycket av läsning nu, det hade gott för långt, jag måste göra något åt det. Vad kunde jag göra, det var väl bara att sluta och bry sig mer om Maria och Karl-Johan. Jag ställde upp alla mina läkarböcker jag hade framme i bokhyllan och gick ut till Maria, hon satt på balkongen.
- Jag har lagt undan böckerna nu och jag ska bry mig mer om er, sa jag
- Det måste komma från dig, sa hon. Och du måste känna att det är rätt.
- Det gör jag, sa jag och satte mig bredvid henne.

Det kändes över nu, det hela med läsningen. Jag behövde gå vidare. Men till vad, jag var för tjock för att gå tillbaks till Operan och dansa och jag hade inte tålamod eller ork till att plugga. Det såg ganska dystert ut för mig. Jag behövde göra en helomvändning i mitt liv, bestämma mig för vad jag skulle göra utav det.

Det var problem i Balltorp, vår bil blev stulen två gånger och det var ungdomsgäng som härjade och bråkade där. Vi bestämde oss för att flytta igen. Vi ville båda in till stan så vi försökte hitta nåt där. Men det var svårt. Alla ville ju bo i stan. Maria hade en kompis som skulle åka utomlands ett halv år och vi kunde hyra hennes etta, den låg i stan. Vi nappade på det och flyttade dit. Det var på Kungsladugårsdsgatan i Majorna. Det var litet men vi trivdes där.

Maria började jobba på en liten detaljhandel så jag fick själv ta hand om Karl-Johan på dagarna, det var ovant och svårt men jag klarade det bra. Hon gick också och tränade dans och jag var på någon uppvisning som dom hade, den var bra och det hade lagts ner mycket arbete på den. Efter några månader kom Marias kompis hem och ville att vi skulle flytta ut tidigare, vilket vi gjorde. Vi flyttade tillbaks till Mölndal, till en stor etta.

Jag började känna mig sämre och blev inlagd på sjukhus igen för depression. Maria tyckte inte om det för hon trodde inte på mediciner och psykiatri. Men jag kom över den depressionen snabbt och kunde åka hem igen. När jag kom hem hade Maria tagit upp spelandet på klarinetten igen och hon hade fått jobb i Karlskrona i tre veckor, vilket betydde att jag själv skulle ta hand om Karl-Johan i tre veckor medan hon var borta. Hon åkte iväg och jag blev själv med min son.

Det gick inget bra, jag fick ringa Marias föräldrar och be dom komma och hämta Karl-Johan, dom gjorde det och jag blev inlagd på Mölndals sjukhus igen för panikkänslor. Maria blev galen när hon hörde vad som hade hänt och hon ville göra slut. Jag ville inte det men hon var fast besluten på att göra det och jag var inte värd något i hennes ögon längre.

Jag föll ner i en depression och som tur var så var jag på sjukhus så jag fick hjälp med det. Men det var en svår tid för mig, jag grät mycket och ville inte leva längre.
När hon kom hem från Karlskrona ville hon flytta upp till Stockholm, för det fanns inte några jobb för klarinettister i Göteborg. Jag ville i alla fall ha kontakt med min son så jag ordnade så jag också skulle flytta upp och bo hos min mormor. Jag flyttade upp och men det gjorde aldrig Maria, hon stannade kvar i Mölndal. Jag bodde hos min mormor och jag trivdes med det.

Började få huvudvärk och jag trodde det berodde på mina mediciner som jag tog, så jag gick in till Sankt-Görans sjukhuset, jag hade inte bott mer än två veckor hos mormor då. När jag berättade att jag hade huvudvärk och varför jag trodde att jag hade det så skrev läkaren ett tvångsintyg på mig och jag hamnade på sjukhus igen. Denna gången för psykos. Jag stannade på sjukhuset i tre månader och blev utskriven till ett behandlingshem som hette Ekgården och låg sju mil från stan ute på landet. Jag bodde där i ett år och efter det flyttade jag till ett inackorderingshem som heter Ankaret och som låg i stan.

När jag låg inne hade jag träffat en tjej som hette Anna. Hon ringde mig och vi träffades. Vi blev tillsammans och jag flyttade in till henne efter någon månad. Jag behövde göra något så jag började på en folkhögskola i stan. I kultur- och historiaklassen. Dagen innan start var det intervju med dom två lärarna. Det var jag och en annan kille som hade kommit, resten hade redan varit på intervju. Vi fick berätta om oss själva och vad vi ville få ut av kursen. Jag berättade att jag hade dansat större delen av mitt liv och att jag var intresserad av både kultur och historia.

Det var där jag träffade henne för första gången, Elin. Jag blev förälskad direkt. Det enda problemet var att hon var min lärare och gift.

Bidrag till författarskolan

Av Jonas Lindman 27 jun 2003 10:12